I morse vaknade lommaborna till en snögubbevernissage. Platsen för konstskapelsen är de frusna dammarna ner mot havet från Lomma centrum.I går fick vi pisk ordentligt av vintern. Snön vräkte ner, Plog-Lasse körde nästan fast, långtradare från kontinenten med sommardäck stod på tvären, vinden elak värre. Det rådde kaos.
Mitt i denna röran smög sig några snögubbekonstnärer fram och resta de rejäla gubbarna. De har säkert fått slita, någon kramsnö var det minsann inte som föll från vår Herres frysbox.
Konstkritiker har jag aldrig varit, men Gubben här ovanför ser ut som han precis kom från krogen.-Här var det livat, tycks han säga.
Tid för ett lappkast.
AUSCHWITZVÄSKORNA!
Min efterlysning har börjat ge resultat. Texas Rose (hon vill vara anonym) har hört av sig. Hon har sakta men säkert börjat dyrka upp hemligheten. Det trodde jag aldrig, men så är inte Texas Rose vem som helst. Hon, för det är en hon, har sitt sökarljus från en av de riktigt stora berömda städerna i världen.
Livet är allt bra fantastiskt. Ja, det vill säga för oss som får leva. Det fick inte de människorna som ägde väskorna.
Jag ber om att få återkomma angående väskorna som jag och Bo-Göran fotograferade på plats i Auschwitz. Namnen på väskorna som fastnade i vår kameralins:
Petr Eisler
Klara Sara Goldstein
Neumann
Jag kan också avslöja, att jag hoppas på att efterforskningen ger väskorna ett mänskligare värde i framtiden. Vi är på väg.
Det är mycket spännande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar