

Där bodde Marsanders-Anna som påminde om en häxa, tandlös som hon alltid tuggade på kräm. Förklädet nådde nästan ända ner till kökets trasmatta som den lilla gossens mormor vävt av gammal lump.
Marsanders-Anna var alls ingen häxa med trolska brygder, utan märkt av ett hårt slit i livet. Det var fattigdomens adelsmärke.
Den lilla gossen bestämde sig för att gå hem till gumman som alltid var så snäll mot storskogens alla spännande väsen.
Kanske hon kunde lära honom knyta sina skor själv?
För Marsanders-Anna var nämligen världens snällaste häxa. (texten fortsätter efter bilden)

Marsanders-Anna blev med Conny när hon som ung flicka arbetade som piga. Storbonden våldförde sig på henne. Det var alls inget ovanligt på den tiden. Om detta visste den lilla pojken ingenting. Det var nog lika så bra det. (texten fortsätter efter bilden)

Under tiden underhöll den lilla pojken henne med småputtriga berättelser.
Marsanders-Anna skrattade så hon kiknade.
-En dag ska jag berätta historier för skogens alla djur, fortsatte han hurtigt och Marsanders-Anna slog sig på knäna och tjöt av skratt. (texten fortsätter efter bilden)

Han kände sig nästan som vuxen.
Den lilla pojken lovade, att en dag skulle han berätta historien om världens snällaste häxa som lärde honom knyta sina skor själv.
Det har han gjort nu.

PS. Barnbarnet sågade sagan. Inget kul. Roligare med Monster jam på TV4 Sport. Suck.Det har sina prövningar att vara farfar.DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar