Jag testade morgondagens spel-SUPERKUL!

Jag har aldrig varit någon spelare. Varken familje-eller hasardspel har lockat min enkla själ.
Karriären är således nästan på obefintlig:
från Lusen med Hans-Inge till kortspelet Maja och Fia med Knuff med mormor. På roulette satte jag senast några riksdaler på rött och fick dubbelt tillbaka.
Då förstår ni hur länge sedan det är, sedan jag spelade bort rubb och stubb i livet.
Då gick larmet.
Barnbarnen tjoade:
-Farfar, du måste testa Wii!
Senast jag testade TV-spel var i mitten av 1980-talet då sönerna stormade in med Nintendo. Jag tände aldrig på det. Jo, en gång, och det var när vi lyckades skjuta ner fåglar mitt i filmen ”Sound of Music”. Då blev det minsann liv på kärringarna i stugan. (texten fortsätter efter bilden)

Wii!
Bara namnet framkallar rysningar. Det här är alltså dagens stora slagnummer. Inte bara bland unga människor utan man lär t o m spela Wii på hemmet.
Då ska vi se om det håller vad det lovar.
Betyg:
Ja, det var väldigt kul. Jag spelade allt möjligt. Tennis tex, man står upp och slår både en backhand och forehand och smashar. Du drar till med en tom hand, bortsett från en liten mickapär. Figuren i TV-rutan lyder dig omedelbart. Märkligt. Höst egendomligt för en hönshjärna.
Och du: UTAN SLADDAR, Nej, ingenting. Bara en dosa i händerna!
Det är högst egendomligt, men, som sagt var, väldigt roligt.
Jag förstår ögonblickligen att jag testar morgondagens stora spel hemma hos alla familjer. Den dagen grafiken blir mer naturlig och inte gubbarna i rutan ser ut att lida av en väldigt besvärlig sjukdom, ja, då har du en megasuccé.
Det lär vara på gång.
Fast, jag vet inte, både Lusen med Hans-Inge, Fia med Knuff och Maja med mormor var mera jordnära.
Jag fattade så att säga grejen fem över tolv.
Det har kanske med åldern att göra.
Fast kul var det.
Wii...på er alla.