


Växtligheten har fått frodas orört likt den mer berömda Pepparholmen, ön som kopplar samman Öresundsbron med tunneln till Danmark.
Nu är jag definitivt ingen modern variant av vare sig Darwin eller Linné. Nej, jag är en strålande amatör i sammanhanget. Därför klampade jag inte omkring som en galning på ön. Jag höll mig till strandkanten för att inte fördärva något av vikt, med tanke på framtida vetenskapliga upptäckter.

Ön består av en kompakt mur av ris och snår samt vissa träd. För att tränga igenom snårskogen krävs en machetes. Det är en veritabel djungel. Ön är i allra högsta grad ogästvänlig. Det är inte precis någon idyllisk kobbe i havet, om Herrskapet förstår vad jag menar. Därför är jag tämligen ensam om mitt intresse för rishögen.

I likhet med Pepparholmen har både växtligheten och djurlivet fått utvecklats helt fritt, vilket jag på plats synbart kunde konstatera. Den har dessutom haft 12 år längre tid på sig än Pepparholmen.
Ön är också pga sin orördhet en tummelplats för häckande fåglar av alla de slag.
Visserligen har jag fått Helena Björn, miljöstrateg i Lomma kommun, med på vagnen, men där sitter projektet egendomligt fast.
Var även du med och påverka. Det är hög tid att öns naturskatter kartläggs.
I dag!
I morgon kan det vara för sent.

1 kommentar:
Du kanske kan vända dig till studenter som letar efter lämpligt projekt till skolarbete. Så slipper du den krångliga byråkratvägen.
Skicka en kommentar