
Ni vet den där filmen där Stewart sitter med ett gipsat ben och plåtar grannarnas handel och vandel. En dag fastnar plötsligt ett mord i kameralinsen. Det är en Alfred Hichcock-thriller, när skräckmästaren är på sitt allra bästa humör.
Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen.
Därför gjorde jag en ”Fönstret åt gården” i morse, när jag satt och åt frukost i köket.
I min kameralins fastnade inte ett mord utan en tjuv.


Mina småfåglar flyr åt alla håll och kanter. Det är nu jag gör som James Stewart i filmen. Skjuter mot skatan från sittande läge rakt genom rutan. I stressen river jag omkull ägget. Skatan blir skrämd och flyr fältet.
Jag lyckades bränna av en bild, alltså ett knäpp-se också i James Stewarts kameralins på vinjettbilden.
Där sitter nämligen bilden. Jag har lagt in den.
Här nedanför har du den tjuvaktiga skatan i förstoring.
Och Rossinis opera om ”Den tjuvaktiga skatan” som lök på laxen (får man skriva så?).

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar