söndag 27 mars 2011

Så fick jag hem människokraniet till Lomma

Här står jag utanför Malmö Museum med Svarta Malin (människokraniet), väl inpackad i i min 50-åriga väska, ”demin from the Old West”. Jag har precis hämtat dödskallen från museets monter på medeltidsutställningen.
Nervös? Visst. Lommas äldsta invånare är, tills något annat bevisats, 2500 år gammal. Det är som att hålla i ett Fabergé ägg värt multum.
Min fråga till museets eminenta personal, Samuel Thelin och Chatarina Ödman, kan tyckas ding-dong.
-Får jag låna skallen hem till Lomma.
Svaret kom som en vacker sländtrissa från järnåldern.
-Visst får du det.
Förvåning. Det är skönt när folk liter på en gammal trött murvel.

-Vi är inte alls vana med att få den frågan. Ditt intresse är hur kul som helst, säger de båda till mig.
Därefter skred museets vaktmästare till verket med sugproppar. Monterns glas lyftes bort. Samuel Thelin lirkade försiktigt med det dammiga människokraniet (Svarta Malin).
-Det är väl ingen som rört det på minst 30 år, fortsätter Chatarina Ödman lakoniskt och söker min blick.
Plötsligt öppnades Pandoras ask för mig. Jag stod med den numera berömda dödskallen i mina händer.

Aldrig kunde jag tro, att jag skulle få ett sådant fint bemötande på Malmö Museum.
Tidigare har man lånat böcker på biblioteket. För första gången lånade jag en dödskalle från ett museum. Lånehandling skrevs under, men något lånekort behövdes inte.
Här nedanför kan ni följa i bilder hela den märkliga processen.
Svarta Malin återvände hem till Lomma efter mer än 50 år. För det var 1959 som man hittade och grävde upp skallen i Lomma.
Hemkomsten blev en klockren succé!
Fattas bara annat.






Skicka en kommentar