onsdag 16 mars 2011

DAGBOKEN: Från en galen bussresa till en krutgumma med cancer i hjärnan.


Fast vi börjar med nattens dramatiska rop på hjälp från Japan. Nödropet fångade jag upp på Internet. På engelska. Jag har översatt. Nödropet gav mig dåligt med sömn i natt. Skakande. Vad göra?
Annars var det första jag såg i morse en bild på gruppen Santanas T-shirt. Jag fick den i ett mail från Bloggens speciella rapportör i Malaysia. Santana är ute på en världsturné. Konsert i Singapore som inte ligger i Malaysia som det står på tröjan (mina röda pilar). Fadäsen är en stor nyhet i Malaysia. Alla gapskrattar.
Vandrade så i väg i morgonkvisten. Vinden bet irriterat. Bussen in till Hjärtmottagningen, Universitetssjukhuset i Lund. Det blev en resa ingen av oss sent ska glömma. Busschauffören körde rally. Vi passagerare hade all möda i världen och hålla oss kvar på våra säten. Omkörningar på andra sidan refugen. Fullt ös.
” Låt hjärtat va' me',” som Sonya Hedenbratt sjöng en gång i tiden.

Jag drog den galna bussresan för sköterskan på Hjärtmottagningen.
-Det var tur, du skulle in till oss, sa hon och tog ett EKG på mig.
Träffade min förnämliga hjärtläkare som är ett ess. Hjärtat tickade. Helt OK. Han skrev en remiss till lungan för undersökning. Inget dödligt. Bara vård av Gubben Rockbäck. Jag tog mig åter till bussen för att åka hem.

Vid busshållplatsen stod Anna-Greta från Lomma. Jag ställde henne på ett brunnslock. Hösten 2009 snubblade hon på ett sju cm nedsänkt brunnslock vid Jägersro i Malmö. Lårbenet rök. Hon processade. Vann. De ansvariga, ett fastighetsbolag, har fått pröjsa Anna-Greta 72 000 i skadestånd. HURRA!
Nu hade hon varit på ögonkliniken. Halvt blind på höger öga. Orsaken kan vara metastasen i hjärnan. Strålning väntar. År 2000 fick hon bröstcancer. Fem år senare strålades hon för första gången. Tufft.
Och så är Anna-Greta vinterbadare. Bara 77 år gammal. Tala om krutgumma.

Hemma efter en stillsammare busstur. Åke hade ringt. Han spanade efter nappträdet som jag skrivit om. Barnbarnet i Halmstad på ingång. Nappat färdigt. Och nappen skulle nu hängas i trädet. Vägbeskrivning.
Då kom beskedet. Sven Lindahl, 84 år gammal, Mr Lomma, dog i går efter en lång tids sjukdom. Sorg. Sven var min mentor. Vad han inte visste om Lomma var inte värt att veta.
Han lärde mig mycket om byn. Vi hade massor kvar. Jag skänker också en tanke till hans hustru.
Bloggen hyllar Sven Lindahl med en röd ros. Det skulle han gilla.
Tack för din härliga vänskap.
Vila i frid, Sven.
Calle Rockbäck

Inga kommentarer: