Vasaloppet: Sporthatarens bokrecension

Det är bråda tider för oss sportnördar. På TV är det skidor på längden och tvären. I kväll dessutom en smällkaramell när Milan med Zlatan mitt i Melodifestivalen möter Juventus. Och så då nationens blå band, Vasaloppet.
Tid att bromsa tiden.
1953 gav Mora-Nisse med 9 Vasaloppssegrar ut sina memoarer ”I vita spår”, i dag en klassiker. Jag lät bloggens kulturambassadör, Bo-Göran, BG kallad, recensera boken 57 år senare. Han är en riktig boknörd. Poängen är också att BG är lika ointresserad av sport som mitt intresse glöder av upphetsning.
Bara det att han en gång klippte sin gräsmatta mitt under en VM-final i fotboll. Jag har ännu inte hämtat mig.
”Calle får tro vad han vill, men Mora-Nisse var faktiskt min ungdoms hjälte! Skall också erkännas att jag i 12-13- årsåldern var på semesterresa i Dalarna med föräldrarna och då tvingade min far att köra förbi Mora-Nisses sportbutik. Nej hjälten vara inte inne, men jag köpte en liten kniv som minne.
Det är länge sedan och sedan dess har allt mitt intresse för sport så gott som totalt slocknat. Boken då, visst var den spännande på många sätt. Roligt att läsa om hur Mora-Nisse tränade och genomförde sina skidlopp. Tyvärr fick man inte riktigt klart för sig genom boken hur stor Mora-Nisse egentligen var – troligtvis beroende på en viss blygsamhet från författarens sida såklart.
För mig var boken en bekräftelse på, att det var bättre förr när det gäller sport. Då var det ingen som fuskade eller dopade sig på alla möjliga och omöjliga sätt. Då fanns inte dagens enorma medieutbud, där självutnämnda ”experter” analyserar sönder allt intresse.
För att inte tala om all den tid sportsändningarna stjäler från oss vanliga människor.
Är då boken värd att läsa idag?
Nja kanske för en sportnörd som tex Calle Rockbäck som vill ha en nostalgitripp - men tyvärr - med dåtidens uppstyltade svenska och alla pekpinnar om gott uppförande som Mora-Nisse sprider omkring sig i boken, så blir den till slut ändå rätt tråkig.
Bo-Göran”