Coronafotboll: Hallå MFF! Årskort för miljoner-utan fotboll

MFF sålde 10 114 årskort till årets säsong. 
Det handlar om fina miljoner till klubbkassan. 
Någon allsvensk fotboll har vi med årskort emellertid inte sett röken av. 
Coronan slog till. 
Hur gör vi och MFF nu? 
Jag skrev ett mail till MFF. 
Du kan läsa det i sin helhet, här nedanför:

Cina Wikeborg, försäljningschef i MFF 
"Hej Cina! Till årets säsong i allsvenskan 2020, har jag köpt fyra stycken MFF-årskort till ett pris av 21 180 kr. 
Nu är vi i maj månad och ännu har jag inte haft någon nytta av årskorten. Det talas om att allsvenskan ska starta upp den 14 juni, men då utan publik. Datumet för den allsvenska starten är högst osäker. 
Coronaviruset härjningar kan mycket väl förlänga ett stopp med ytterligare månader. Ingen vet något idag om framtiden. 
Det känns naturligtvis sorgligt. 
Frågan är vad ni gör med mina årskort? 
Det är naturligtvis orimligt, att betala MFF 21 180 kronor för allsvenska matcher utan allsvenska matcher eller utan publik. 
Om det nu överhuvudtaget blir några allsvenska matcher med MFF i år? Har ni någon plan för oss med årskort? 
Framtiden känns minst sagt dyster. 
Med förhoppningar om skyndsamt svar. 
Calle Rockbäck 
Lomma den 4.5.20

Coronaviruset i Lomma började med ett stavfel

Kampen mot coronaviruset i Lomma började med ett stavfel. Ni kan se skylten utanför Lomma Vårdcentral här ovanför den 3 februari. 
På dagen tre månader sedan. 
Coronavirus stavades coronavius.
Viruset felstavat.
Jag hade vägarna förbi och tog den förargliga bilden. Påtalade felaktigheten för en sköterska som suckade. 
Region Skåne, förmodar jag, låg bakom felstavningen. Fick snabbt göra om och skicka ut en ny laddning till Skånes Vårdcentraler. 
Det är inte helt lätt att stava rätt. 
En felskrivning kan vi alla göra. 
Fråga mig? Med närmare 5000 blogginlägg är det mänskligt att fela. (texten fortsätter efter bilden)

Den 16 mars stramades tyglarna åt rejält på Lomma Vårdcentral. Besökare möttes i dörren av avspärrningsband. 
Den som söker för förkylning, halsont, feber eller andra oroande tecken stoppas, och får i vissa svåra fall gå in på Vårdcentralens baksida. 
En sköterska fungerar som spärrvakt. 
De värst drabbade slussas sedan in i ett speciellt infektionsrum som ställts i ordning. På baksidan av Vårdcentralen. 
Allt för att kunna fånga in de Lommabor som smittats av coronavirus, covid-19. Så här var läget i Sverige den 16 mars i år klockan 14:35: 6 döda 1059 bekräftade fall. För Skåne fanns ännu inga statistiska uppgifter om drabbade. 
Den 3 maj, alltså idag när detta skrivs, är siffrorna för Sverige enligt Folkhälsomyndigheten klockan 13:30: 2669 döda samt 22 082 sjukdomsfall. Skåne 70 död och 823 sjukdomsfall. Egentligen förfärande siffror. 
En drastisk ökning sedan den 16 mars. 
Även om Skåne hittills lär ha klarat sig över förväntan. 
Numera står även verksamhetschefen på Lomma Vårdcentral, Sirkku Dahlberg, som bromskloss i portgången in till Vårdcentralen i Lomma. 
Bilden från bloggen här nedanför den 25 april i år.
Något slut syns ännu inte i fjärran.
Tvärtom.
Toppen lär komma i slutet av maj månad.
Jag säger då det. 

Ann-Christin och Rolf hytter med näven-åldring knivrånad i Lomma

På min dagliga tur i Lomma, träffade jag under lördagsförmiddagen mina gamla vänner sedan Hedenhös, Lommaborna Ann-Christin och Rolf. 
De kom promenerande utefter strandpromenaden. 
Luftade sin karantän. 
Precis som en annan befinner de sig i den s k riskzonen, 70 plus. 
Jag berättade följande. 
”Sent i går kväll-1 maj-blev en man i 70-års åldern knivrånad i Lommas småbåtshamn. Tre unga gossar hotade mannen med kniv och stal hans mobiltelefon. Flydde sedan från brottsplatsen på cyklar i sydlig riktning, längst med strandpromenaden. Där ni just nu går. Polisanmält, enligt Sydsvenskan.” 
Herre min skapare, rånet inträffade alltså i min komfortzon. 
Småbåtshamnen och den förtjusande strandpromenaden utefter Öresunds skvalpande vatten som slår mot sandreven. 
Här kör jag mina turer varje dag med min el-skoter. 
Känner mig trygg i min karantän. 
Min luftficka.
Min hemmaplan.
Min komfortzon.
Era busar. 
Jag skulle kunna vrida om näsan på er.
Ann-Christin och Rolf hytte med näven och röt: 
”Våga er inte hit igen, för då ska ni få se på andra bullar.”

Första maj i coronatider-mitt digitala protestplakat i rödaste rappet

Jag har inte för vana släpa omkring på något plakat, i ett socialdemokratiskt demonstrationståg på Arbetarrörelsen dag. 
Inte ens när jag några år in på 2000-talet, deltog i en första maj demonstration för mänsklig frihet vid Hjältarnas torg i Budapest, Ungern. 
Därför känns det egendomligt salighetens år 2020, när Ungern under Viktor Orbáns ledning allt mer vrids mot en totalitär stat. 
Nej, min bevakning av första maj demonstrationer och tal, har alltid sedan början av 1970-talet varit som oberoende journalist. 
Utom idag. 
På grund av coronan blir årets första maj firande digitalt. 
På sitt vis historiskt. 
Därför sitter jag i TV-soffans karantän med mitt plakat: 
Stoppa coronan NU! 
Det känns som det där förbannade viruset överbryggar allt annat i vårt samhälle som är värt slå ett slag för. 
Visst vill vi alla att coronan far till ett varmare ställe. 
NU! 
Genast. 
Ögonblickligen. 
Snabbt som fan.
I rödaste rappet. (Texten fortsätter efter bilden)

Förra årets första maj tal, höll socialdemokraternas oppositionsråd i Lomma, Per ”kepsen” Bengtsson, inför en tapper skara som trängdes i snålblåsten. 
Då, på den där lyckliga tiden, kunde ingen levande människa föreställa sig den totala scenförändringen i coronans klor ett år senare. 
I år satte sig Per, ”kepsen” Bengtsson, ensam intill husväggen hemma på Jollegatan i Lomma. Talet sänds digitalt på Facebook. 
Det är bara till gå in och lyssna. 
Per tvålar till moderaterna som fått ge upp privatiseringen av äldrevården i Lomma kommun. 
Alltid något, när vi alla jagar ett litet osynligt virus.
En fjäder i kepsen, så att säga. 

Coronatider: En Valborgsmässoafton med sorgkant

Varje morgon hälsar jag, God Morgon, på fotografierna-se bild här ovanför-av barnbarnen som vi satt upp ovanpå pianot. 
Familjen Rockbäck har blivit fotografier. 
Jag frågar också barnaskaran hur de mår. Tröstar med att farmor och farfar som är i karantän, sovit gott och mår bra. 
På bilden kan ni också se en liten Kinagubben från Peking blåsa lur om våren som kommit och med den kärleken. 
En ung flicka-längst till vänster-kompar med en ukulele. 
Det är så familjen Rockbäck träffas numera. 
Några fotografier ovanpå pianot som farfar en gång i tiden trakterat med vilda boogie woogies. En Valborgsmässoafton med sorgkant. Då tänker jag också på alla de som det där förbannade viruset släckt livet för. 
Nej, annat var det förr i tiden. 
Minns med saknad när jag håll Valborgstalet-se översta bilden här nedanför-inför mängder med förväntansfulla Bjärredsbor. 
Några år senare hälsade min son, Johan, våren välkommen inför menigheten i Lomma. Johans barnböcker hade väckt stor uppmärksamhet.
Jag en stolt pappa.
Det var på den tiden vårt jordklot-se sista bilden här nedanför-ännu inte drabbats av en pandemi. 
På den tiden gick det lätt att sjunga in våren. 
Utan hjälp av några fotografier. 
Det var bättre förr.

Memoarflik: Jag och poeten Nils Ferlin-samma barndomsdrömmar

Här sitter jag på ett gammalt skolfotografi från Rörsjöskolan i Malmö: leendet osäkert, blicken drömmande sökande 75 mil bort, små knubbiga händer, barnets frisyr. Inget minne av exakt ålder, men under 10 år i alla fall. 
Framför mig ligger ett oskrivet blad som väntar fyllas i.
Av gossen. 
Förhållandevis ett turbulent men spännande liv.
Läste i morse favoritpoeten, Nils Ferlins, ”Cirkus” ur Goggles. 
Omkring 65 år senare slår det mig, att vi hade samma barndomsdrömmar. 
Nils satte upp en cirkus i en vedbod som kallades Tigerbrand. 
Jag satte också upp en cirkus i en vedbod, 75 mil bort i mormors land som dignade av honung och ystra lekar. 
Mina föreställningar kostade också fem öre. 
På Facebook har jag blivit vän med ett av barnen som följde mina föreställningar. Astrid är hennes namn. 
Astrid är mig väldigt kär idag. 
Både Nils och jag fick texten som yrke: han som poet och jag som journalist, men med samma barndomsdrömmar. 
Märkligt, så säg.
Även om våra liv som vuxna, gick åt olika håll.
Han drunknade i bohemens spritfyllda liv.
Endast 62 år gammal.
Jag drunknade i sjukdomarnas bittra värld.
Men lever ännu 73 år gammal.
Det tackar jag för.
Vi avrundar med Nils Ferlins ”Cirkus” ur klassikern Goggles:

Jag lärde mej gå på händer 
strax måste mamma se. 
Hon var den förnämsta publiken. 
Fem öre tog jag entré. 

Det hela var bara ett vedskjul 
men störde ej minsta grand. 
Och cirkusens namn var präktigt: 
Den hette Tigerbrand. 

Succén var klappad och given, 
parketten glad och förnöjd. 
Men cirkusartistens bana 
blev ganska brant och fördröjd. 

Rätt illa for han i världen 
och mager blev han och skral. 
Men ett-tu-tre - hur det kom sej, 
fick han upp en saltomortal.

Coronasterilisering: Robert Gustafsson dricker klorin

Vem kan glömma den klassiska sketchen med Robert Gustafsson, när han som Ove Markström, 15 år, halsar en liter klorin? 
För inte tala om att han även kunde spela, Lilla fågel blå, på njurarna. 
Annars gillade han också lira oljefat med familjen. Ove Markström är helt i takt med tiden. 
I alla fall i den coronatid som den amerikanske presidenten, Donald Trump, lever i. 
Han föreslog att desinficerade städprodukter skulle kunna användas för att hjälpa coronasjuka. 
Dessa dödligt sjuka människor skulle helt enkelt kunna göra som Gustafssons Ove Markström. Dra i sig en liter klorin. 
Och bli friska på kuppen. 
Det är ofattbart korkat sagt av en president över en supermakt. Andra sidan är jag inte förvånad. 
Redan den 24 januari 2017, när människan var pinfärsk som president i USA, förvandlade jag Trumpen till en clown på bloggen-se bild här nedanför. 
Nu väntar jag på nästa drag. 
När Amerikas president under den dagliga pressträffen i Vita Huset spelar Staffan Hellstrands, Lilla fågel blå, på njurarna. 
Pling-Plong!
Håll i hatten, Gott Folk.