Lomma i valet och kvalet: Rock`n`roll keps-häftigast i valrörelsen

 

Idag-lördag-då mitt barnbarn Alva har namnsdag, intogs Centrumtorget i Lomma av valrörelsens häftigaste huvudbonad. En mycket stilfull rock`n`roll keps. 

Jag måste tillstå. 

Jag blev väldigt förtjust i kepsen. 

En keps i tiden så att säga. Nu när galningen Putin drar åt gaskranen till Europa. 

Hemska människa. 

Då mår vi bra av något som lättar upp. (texten fortsätter efter bilden)

Det är alltså Lommas socialdemokratiska oppositionsråd, Per Bengtsson, som döljer sig bakom rock`n`roll kepsen. Jag har skrivit om Pers kepsprydda huvud förr. 

Hans senaste kepsfynd är inte vad skit som helst. Tro för allt i världen inte det.

”Den köpte jag på Bäckströms Hattaffär på Stora Östergatan i Ystad. En hattbutik som funnits sedan 1847 i korsvirkesstaden,” berättar han stolt för mig. 

Jag kan också tillägga att modellen är en äkta Flat Cap Einstein. Fint ska det minsann vara på knoppen. Det kan också behövas bland allt valfläsk som delas ut i parti och minut. 

Min egen keps krävde en förtjusande kvinna för att få ett lyft. Mari är namnet, om någon undrar. 

Tjillivipp!

 

 

Paul McCartney 80 år-så kom Beatles till Sverige (jag var med)

 

I Strömsbergs Brukshandel i norra Uppland satt jag en ljummen sommarnatt 1963 med några kompisar. 

Drack Trocadero som då var en ny läsk. 

Lyssnade på Radio Luxemburg i en dammig liten radio med burkljud som öste ut rocklåtar. Sveriges Radio/TV vägrade nämligen spela ungdomens musik på den tiden. 

Sorgligt men sant. 

Plötsligt exploderade vår ångradio. 

Please Please Me, ekade bland affärens mathyllor. Följdes upp med fler häftiga rocklåtar. 

Ett nytt band hade sett dagens ljus. 

The Beatles! 

Bandet slog direkt knockout på oss ungdomar. Jag minns precis vad vi skrek rakt ut: 

”Det var det jävligaste.” 

Något liknande hade vi aldrig hört. 

Elvis Presley hade vi lämnat bakom oss. Hans låtar dog liksom efter lumpen i Tyskland. Ersattes också med löjliga filmer. Nu kom något helt nytt som förlöste den insomnade rock'n'rollen. Vi jublade så mjölken surnade. 

Det var tider det, mina vänner. 

Och så fyller geniet, Paul McCartney, 80 år idag den 18 juni. Den där gången för snart 60 år sedan kunde vi aldrig tro få uppleva det. 

När bandet senare på hösten turnerade i Sverige skrev Nya Wermlands-Tidningen att bandet spelade "amatörmässig hambo". 

Tjoho! 

Grattis geniet.

 

Kärt bittert minne: Bildjournalens tävling mellan Elvis Presley v/s Tommy Steele

 

I dag-8 januari-skulle Elvis Presley om han levt fyllt 86 år. En rätt ruggig tanke för oss som var med för 64 år sedan. 

Elvis slog igenom i Sverige med Tutti Frutti på en raspig Radio Luxembourg.

”Wop-bop-a-loo-mop alop-bom-bomTutti Frutti, aw rutti.” 

Året var 1956.

Rock`n`roll seglade in i våra unga liv. Det blev en omedelbar kärlek. 

Ut åkte genast Earl Bostic med en hes saxofon. 

Vi var fast.

Elvis Presley for ever.

Året efteråt dök en engelsman upp på rockhimlen, Tommy Steele. Han fångade omgående unga tösers hjärtan, för Tommy var så söt. 

Nu började en kamp. 

Den tuffare Elvis eller sötnosen Tommy? 

Det blev ett evinnerligt surr på landets skolgårdar. Dåtidens ungdomstidning, Bildjournalen, fångade givetvis upp striden 1958. 

Tävlingen vem vill ni helst träffa i verkligheten sjösattes. Det gällde rösta på sin favorit och motivera varför just du vill träffa din idol. 

Jag skrev om varför just jag ville träffa Elvis Presley och skickade in till tidningen. Första pris tjusigt, man skulle få träffa sin idol i verkligheten. 

Tommy Steele vann till min stora besvikelse. En bitterhet som gnager än i denna dag 62 år senare.

Nu i efterhand har det kommit fram att tävlingen förmodligen var riggad. 

Tommy Steele var ingen omöjlighet vinnaren skulle kunna få träffa. Däremot inte en chans få träffa Elvis Presley som var i färd med spela in filmen, King Creole. Kunde ses i SVT i går. Sedan åkte Elvis in i lumpen. 

Körd. 

Därför såg tidningen förmodligen till att Tommy Steele vann tävlingen. 

Själv fick jag en pins av tidningen som tack för besväret. Den har jag kvar än i denna dag. 

Rock`n`roll på er, mina vänner. 

 

Affe-Sveriges mest beresta gosedjur?

Affe har haft bråda dagar. Knappt har han kommit hem från Peru, innan det fick packas om och flyg till Sydafrika. 
”Det är klart det blir slitsamt. Tidsomställning Peru, var icke att leka med. Husse blev mer än vanligt yr i huvudet. Packa upp, tvätta och packa ner. Det går stup i kvarten,” berättar Affe och skyndar ut till Afrikaplanet. 
I Peru bodde han hemma hos en familj som är ättlingar till de spanska conquistadorerna. Där åkte han på en överraskning. 
”Ja, de döpte mig till Juan Alfonso de Velasques e Mantequilla. Om inte husse var yr i huvudet tidigare så blev han det då. Visst, ett storslaget namn. Det fick bli Affe, så husse kunde bli klar i skallen,” berättar det beresta gosedjuret för mig. 
Frågan är då om Affe är Sveriges mest beresta gosedjur? 
Ja, i vart fall är han på god väg.
Husse har goda kontakter i Memphis rock`n`roll-värld. Så vem vet vart åt det barkar. Det kan bli drag under galoscherna.
"Då får jag köpa mig ett bar galoscher", suckar Affe och sneglar på husse.
Har du något berest gosedjur hemma hos dig. Hör då av dig till mig: callerockback@rocketmail.com

Memoarflik:Stökiga biosalonger-filmerna med Elvis Presley på stenåldern

Det är snart 60 år sedan. I slutet av 1950-talet. 
Elvis Presley hade vi endast sett på några risiga stillbilder. 
Absolut inga rörliga bilder. Musiken fick vi på Radio Luxemburg. 
En dag dök det plötsligt upp filmer med vår stjärna, Elvis Presley. 
Premiär för King Creole och Jailhouse Rock på Scania i Malmö. Vi ungdomar gick upp i limningen. 
För första gången skulle vi få så vår stora idol röra på sig. 
Nästan levande. 
Jag lovar. 
Det blev bioföreställningar jag aldrig glömmer. 
Tjejerna skrek rakt ut så länge filmerna varade. Vi grabbar visslade med biobiljetterna. Handlingen helt ointressant. 
Det stora var när Elvis sjöng. 
Brudarna stod upp i biografens gångar och längst fram och rockade loss. Det var rent ut sagt ett jävla liv i salongen. 
Det var rock`n`roll, så det dånade långt ut på Södergatan. 
Fast vi slogs inte som vuxna (!) gjorde nyligen i Göteborg. Vuxna (?) som pucklade på varandra under visningen av en tecknad panda. 
Nej, för vår del var stöket endast obetalbar glädje över att få se Elvis Presley röra på sig. Så gick det till på stenåldern. 
Jag var som sagt med.
Visslade med biobiljetten.
Även en och annan busvissling.
Härliga minnen.
Rock på er.

Ulf Lundell ryter till "Ni glömde Pugh"

Den här historiska bilden hittade jag i mitt något råddiga arkiv. 
Bilden är från en stökig garderob någonstans i Sverige. Det är alldeles i början av 1970-talet. Garderoben fungerar som loge till Sveriges då hetaste rockartist, Pugh Rogefeldt med band, efter ett framträdande i den landsomfattande turnèn. 
Packade som sillar i garderoben, tillsammans med allt som där hör till, plus gitarrer samt med cigaretten i högsta hugg, intervjuar jag landets senaste rockstjärna.
Jo, det är jag med utsträckt arm, svarthårig med skägg. Och, naturligtvis, cigaretten John Silver utan filter.
Pugh Rogefeldt hade slagit igenom med dunder och brak med, ”Ja, dä ä dä". Sveriges första rockalbum på svenska med Jojje Wadenius och Janne ”Loffe” Carlsson. 
Bara en sådan sak. 
Pugh var alltså hetare än spisen. Svårt för dagens ungdomar att förstå. 
Jag hade egentligen inte tänkt publicera detta unika tidsdokument, men så ryter Ulf Lundell till på sin blogg. Texten fortsätter efter bilden.

Han skriver i nattens timmar: 
”Blivit invald i Swedish Music Hall of Fame.Tack för det. 
Märklig sak. 
Gullan Bornemark och Jussi Björling och allt där emellan. 
Men jag säjer, jag ryter faktiskt: 
 Var är Pugh Rogefeldt? 
Han betydde nästan hur mycket som helst för mej och många andra som ville skriva låtar på svenska. 
Jag tycks per automatik bli en slags jurymedlem i och med detta inval. 
Jag säjer redan nu: 
 Pugh Rogefeldt!” 
Ulf Lundells rytande avgjorde saken.  
Den historiska bilden med mig och Pugh Rogefeldt, inklämda tillsammans i en liten garderob, åkte ut på bloggen.
För jag håller med Ulf. Jag gillar också Pugh, t.ex. ”Hog Farm”, en klassiker. 
Platsar Gullan Bornemark borde Pugh också fått varit med. 
Hur intervjun gick? 
Alldeles utmärkt, vad jag minns över 40 år senare.
Pugh Rogerfeldt var en vänlig ung man, ännu så länge bara i början av en unik karriär. Stöket i garderoben gjorde också sitt till. 
Avslappnat. 
Tusentals mil från all glamour. 
Rock`n`roll när det är som bäst.

Elvis Presley fyller 80-firas med gratis tårta till fansen

I morgon den 8 januari skulle, Elvis Presley (1935-1977), fyllt 80 år. Detta kommer nu att firas något i hästväg på Graceland, Memphis, Tennessee. Ja, festen har i princip redan börjat. 
Under en veckas tid har fans från hela världen anlänt till Memphis. 
Det handlar om 100 000-tals Elvis-fans, så det blir trångt på kalaset. 
Den hejdundrande födelsedagsfesten öppnas klockan 9.30 med en ceremoni som Priscilla Presley håller i. 
Klockan 10.30 slår Chrome Grille upp portarna och BJUDER GRATIS på Elvis-tårta. 
Bara en sådan sak. 
För på Graceland är man annars mästerliga på att plocka folk på pengar. Jag vet, för jag har varit där.
Stället med tårtkalaset tar in futtiga 110 gäster-se nedan. 
Hur alla ska få plats är för mig en gåta. Vem vill  inte ha en bit Elvis-tårta?
Därför slog det mig. 
Kanske en snabbtänkt bagare i Lomma tar fram en tårtbit Elvis Presley för en hyfsad slant? Tja, varför inte? 
Kom igen Per på Lomma Hembageri.
Låt degen rocka!