I morgon, lördag, ställer sig legenden, Owe Thörnqvist, 87 år, i Melodifestivalens final på Friends Arena. På söndag fyller denna fantom 88 år. Det borde inte vara möjligt, för en människa i den åldern, att vara med i detta hejdundrande schlagerspektakel. Inte undra på att vi undrar lite till mans över hur läget är, så här dan före dan, så att säga. Enligt mina välplacerade källor lär denna ålderman vara i ett kanonslag. Sällan har väl en boogie rivits av i ett sådant tempo på en repetition. Owe till och med briljerade med sitt munspel. Tempen alltså glödhet. Har han då någon vinstchans? Ja, det beror helt och hållet på oss gamla gubbar och kärringar. Orkar vi hålla oss vakna? Fattar vi hur man ringer in och röstar med en mobiltelefon? Skit i det där röda hjärtat som blinkar. Hinner kvällsmedicinen slå ut skallen på oss? Sitt för allt i världen, inte där med bakeliten i näven. Den telefonen är stendöd. Boogieman Blues, heter låten. Kom ihåg det nu. Minns Owe, kan vi. Boogie, boogie, på er.
Det vi skrattade läppen ur led åt en gång i tiden, hade gått åt helvete i dag. En total omöjlighet. I dag får du ta dig i akt. Lätt som en plätt kan du bli kallad rasist eller ännu värre islamofobisk. Då riskerar du få en handgranat nedstoppad i halsen. Sydsvenskan kallar tex tiggande romer för EU-migranter. Det är också ett sätt att undvika det alla vet vad det är. 1969 avled den omåttligt populäre skådespelaren, Lars Ekborg, 43 år, i levercancer. Han framförde en del oslagbara monologer som skrevs främst av Beppe Wolgers. Hela Sverige skrattade läppen ur led åt, ”Bunta ihop dom”: gör lampskärmar av dom där jävla lappjävlarna, kärringar över 40 ska man vända upp och ner på och göra sparbössa av, Fatima Ekman är ju hottentott hon, finnjävlar, bunta ihop och slå ihjäl. Så där gick han på. Ingen talade varken om rasist eller det senaste modeordet, islamofobi. Nej, det var raka rör. Och hela Sverige skrattade, som sagt var. I dag hade en sådan monolog blivit dödskallemärkt. Helt omöjligt att framföra. Det höga taket har sänkts ner till markytan i Sverige. För inte tala om Lars Ekborgs monolog, ”En liten zigenarpojke”. Här kommer den:
När fan blir gammal blir han religiös, heter det som bekant. Jag har nämligen börjat med välling igen. Senast det begav sig var i slutet av 1940-talet, kan tänkas. Josef Stalin började sänka järnridån över östra Europa. Kalla kriget ett faktum. Jag sörplade välling med nya fräscha mjölktänder. I dag mer än 65 år senare har jag åter börjat sörpla välling. Samtidigt har grekerna börjat hångla med den ryske björnen eller bjarnen, från den där roliga TV-serien. Grekland är bankrutt. Ryssland drömmer om porten till Medelhavet. Jag börjat åter sörpla välling som är rena dynamiten; en vitaminbomb. Vad sägs om både C,D,E, järn och kalcium i muggen från ett indianreservatet i USA? Jag köpte den av Stora Björnen själv. Han luktade bäver. ”Ugh, den håller dig vid liv”, sa han och klappade mig på axeln. Hur kunde han veta att jag skulle ha välling i muggen? Kanon-torped. Man behöver inte ens ha mjölktänderna kvar i truten. SLURP! På er. FOTNOT. Det bästa med att ha nått min ålder, är att jag kan skriva hur jag vill om oss äldre. Om jag varit 20-25 år, hade jag genast anklagats för mobbing av åldringar.
Den stora kvällstidningen, Expressen/KVP/GT, har blivit åldrande TV-stjärnors speciella språkrör. Först ut i söndags, Anne Lundberg, 47 år, som trumpetade ut sin rädsla inför framtiden: ”Ingen vill ha en gammal kärring”. Så i går följdes det hela upp med, Stina Dabrowski som med sina 63 år redan passerat alla TV-stjärnors framtid. Stina har blivit det Anne är rädd för: Utslagen av unga vackra och raska kvinnor som knappt lämnat blöjstadiet som Gina Dirawi, 22 år. Till Anne och Stina kan jag bara säga. Ni tillhör de vackraste kärringar som jag drömmer om, men så är jag själv snart 67 år och en Gubbjävel. Nej, jag vet. Det är ingen tröst, men ändå. En liten napp, i alla fall.
Förresten, jag har själv blivit kallad, ”Jävla kärring”, av en förbannad man i övre medelåldern. Det var efter något jag skrivit om på bloggen. Jag blev så glad att jag förvandlade mig till en jävla kärring med stråhatt och allt, och lade ut bilden med storblommig klänning på bloggen. Bilden blev rätt lyckad, tycker jag. Vad annars ska jag tycka? För Anne och Stina är det nu bara till att tagga ner med en räkmacka och ett glas vin. Ni båda ska veta att det finns så mycket annat roligt att göra i livet, än att vara en självupptagen TV-stjärna, tex en självupptagen bloggare. Japp, där satt den. I sammanhanget får jag passa på och gratta en annan Gubbjävel som fyller 66 år i dag. Det är min kompis sedan minst 55 år tillbaka, Leif Georg. Grattis polaren! Låtvalet givet. En pärla.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
