En pratstund med Karin Lyberg-en rejäl ”käring” i Lomma

Karin Lyberg kallar mig alltid för Rockbäck. 
Säg Rockbäck. 
Det räcker, liksom. Karin har ringat in ”Gubben” med efternamnet. 
Säg Lyberg det räcker. Funkar också på en riktig ”käring” i Lomma. Märk väl inte kärring utan käring med ett r. 
Det är bohuslänska för någon man tycker bra om. 
Karin Lyberg lärde jag känna för snart 35 år sedan. Det var på den tiden vi hade våra barn i samma skola. 
Då var hon som vilken orolig mamma som helst. Fast hennes humor satt på plats redan då. Även hennes stora hjärta för folk och fä. 
Sedan plötsligt en dag blev hon en tung sossepolitiker i kommunen. Oppositionsråd som fått buffelhud på näsan. 
Fråga moderaten Anders Berngarn, när han blev nytt kommunalråd slutet av 2000-talet. Pojkaktig i både rörelse och tanke. 
Berngarn sprang snabbt in i en betongvägg med ett stort rött S på. Det var Karin Lyberg som blev något av mamma för Anders under hans första tid i den kommunalpolitiska snårskogen som kommunhövding. 
”Han lär sig snart”, sa Karin till mig då. 
Nu strålade jag och Karin samman i korsningen Höjeågatan/Centrumgatan, en bit bort från biblioteket. 
På trottoaren. 
Hon kom på cykel. 
Jag puttrade ljudlöst fram med min el-skoter. 
Vi hade inte träffats på ett tag. Hon påtagligt nyfiken på min el-skoter, men som svenskar körde vi först några varv runt gröten. 
”Jag har bytt ut ett knä. En sådan maskin skulle man kanske skaffa sig”, funderade Karin när hon hörde mig prisa min racer (topphastighet 10 km/tim). 
För sju år sedan lämnad hon sin post som oppositionsråd till Lisa Bäck. Numera föredrar Karin njuta av livet, än stöka runt med den gubbiga kommunalpolitiken. Plötsligt ryter ”käringen” till så min racer tappar el. 
”Eternitkontoret nere i hamnen borde man rivit. Nu ska det byggas ut med två vinkelbyggnader. Det blir fult. 
Holländaren som står utanför. Minnesmonumentet över alla som dog och skadades för livet av asbesthanteringen i Lomma. 
Felplacerad. 
Den insynsskyddade bouleplanen med trivsamma pensionärer dagtid. Kvällstid förvandlas det till en ungdomsgård med konstig rök som sprids över området. Inte alls bra. Det krävs åtgärder.” 
Vår lilla pratstund blev till en lång stund.

Triumf mitt i OS-röran: MFF slog AIK med 2-0

Malmö FF har funnit guldformen. 
Mitt i OS-röran slog man AIK hemma med 2-0. 
Det var en högriskmatch. 
Då valde jag se matchen hemma i TV-soffan. Möjligen jag överdriver, men en högriskmatch ska tas på allvar om man har kryckkäppar, rollator eller sitter i en rullstol. 
Nu mådde jag gott, utan risk råka ut för några galet sura AIK-supportrar efter matchen. Vem vill det? 
Snabba ryck. 
Tid för IFK Norrköping mot Örebro SK samt Sveriges match mot Tyskland i OS-handbollen. Ja, sedan cyklar Emma linjeloppet senare i kväll. 
Har inte tid skriva mer. 
Fullt upp i TV-soffan. 
Heja MFF som nu kan rycka i allsvenskan.

Therese Alshammar nattens drottning i Rio

Inget snack om saken. Therese Alshammar var drottningen under nattens OS-invigning på Maracana Stadium i Rio de Janeiro. 
Hon bar den svenska flaggan med glädje och stolthet. Och, gott folk, i en underbar klänning. Vackrast av alla tusentals kläder som visades upp. Inget snack om saken.
Om det inte varit för den där hojen som trampades in framför varje lands presentation. 
Jag blev helt fascinerad av de färgglada tutorna, låddorna, blad, blommor och allt möjligt som cyklade in på arenan. 
Undrar om de läckra tutorna fungerar? 
Fast, som sagt var, det var en svensk vacker kvinna som blev kvällens drottning-med eller utan cykel. 
Heja Therese! 
Simbassängen nästa.

Uppdrag gransknings skattejakt: ”Skattmasen jagade mig på cykel”

En gång i tiden var en helt ordinär deklaration ytterst komplicerad att ta sig igenom. En vanlig arbetare eller tjänsteman slet sitt hår i förtvivlan. 
Ägde du dessutom en bostadsrätt eller bodde i en villa, fick du ta hjälp av expertis på banken. För inte tala om du dessutom hade en liten röd sommarstuga med utedass bland buskarna. Skattmasarna kunde också vara rent jävliga mot oss vanliga lönetagare. 
Jag råkade ut för en skattmas som cyklade runt och mätte min resa mellan arbetsplatsen och hemmet. 
Fan ta dig om du räknat fel på minsta metern. 
Då rök ditt avdrag. 
Det blev många överklagande från min sida. Till slut var jag och den galne cyklande skattmasen som granskat min deklaration nere på någon millimeter. 
Helt sjukt. 
Så där höll vi på några år. 
Jag avgick ofta med segern. 
Det var inte bara jag som drabbades av den cyklande skattmasen. 
En julafton ringde det på skattmasens dörr. 
Han öppnade. 
”God Jul, din jävel”, skrek en något påstruken fiskare från Lysekil. 
”SMACK!”, sa det så det ekade i trappuppgången. 
Den cyklande skattmasens näsben rök. 
Det blev soppa som julmat. Med sugrör. 
Jag kom och tänka på den här skattmasen, när jag såg Uppdrag granskning i går dra ner byxorna på en f d kabinettssekreterare samt en välkänd skattejurist som gömde sig bakom sitt paraply. 
Fast nu talar vi inte om några millimetrar i avdrag för korvören, utan gömda skattemiljarder. Tala om orättvisor.
Skatteflykt.
Redan på den tiden Gunnar Sträng (s) var finansminister.
Det var inte bättre förr. 

Citronen

Det är något speciellt med den här vardagliga bilden på löpsedeln. 
Den sura citronen på cykelns pakethållare talar till betraktaren. Fångar ögats hornhinna som förvandlar surt till något sött. 
Jag tänker genast på två saker; 
i kväll möts Malmö FF-Hammarby inför 20 000 åskådare. Det är en högriskmatch. Hammarbys rikliga supporterskara har fått endast 1000 biljetter. Nu har man uppmanat till invasion. 
Tänker genast på alla bengaler och rökbomber som kommer brisera. Aftonstjärnan dränks av vidrig grön rök (Hammarbys supportrar) och risk för ljusblå dimma (MFF:s supportrar). Det är minst sagt surt som citronen. 
Ännu surare är det att människor mig närstående stannar hemma, på grund av röken och all stök. 
Surare än så kan inte en allsvensk fotbollsmatch bli. 
Den andra sidan av saken är bilden på Lommabon Hillevis cykel med citronen. 
Bilden förvandlar den sura citronen till den sötaste i hela världen. 
Kan vi inte se det som ett gott omen inför kvällens match på Swedbank Stadion? 
I så fall borde vi tacka Hillevi. 
FOTNOT. Själv följer jag matchen från TV-soffan. Jag är ännu inte inte spelklar.

Lomma kommun bjuder i hettan på GRATIS LUFT!

Jultomten kommer ovanligt tidigt till Lomma i år. 
Mer än fem månader före julaftonen, bjuder Lomma kommun besökare och boende på lite trevliga julklappar: gratis luft och gratis vykort över kommunens vackra nejder. 
Det är bara att tacka för omtanken. 
Det är alltid trevligt och få en julklapp.

Den fria luftstationen, hittar du från och med i dag den 11 juli vid Ovalen i Lomma, samt ytterligare en gratispump i Bjärred Centrum. 
I Lomma finns pumpen vid Ovalens parkeringsplats längst ner, strategiskt placerade en bit från cykelbanan. 
Julklappen kanske inte är så märkvärdig, men är cykeldäcket på väg i sock, blir pumpa däck en nödvändighet.

Den andra julklappen når du genom att gå in på kommunens hemsida eller klicka HÄR. 
Då kommer du rakt in bland trevliga vykort över vackra Lomma kommun. 
Sedan är det bara till att fylla i mailadressen och skriva något gulligt till hjärtevännen eller moster Greta i trista Eslöv. 
Klick och i väg. 
Visst är det kul med julklappar i juli månad?
Tänkt dig. 
Gratis luft.
 

Tågresan

En gång i tiden åkte jag nattåg mellan Malmö-Stockholm. Avgång Malmö Centralstation 22.00 och ankomst Stockholm Central 07.00. Det gick bra och morna sig till kl. 08.00, sedan kom städpatrullen.
Sommar som vinter. 
Snöstorm, regn, kyla eller ljummen sommarnatt. 
Än kan jag förnimma det stillsamma rogivande dunket från syllarna. För inte tala om den speciella fräna lukten av slipat järn som fyllde kupén. 
 ”Nästa Nyköping!” 
Konduktören passerade i korridoren och ropade ut nästa station. Endast tio mil kvar. 
Resan tog tid, men mitt tåg kom alltid fram i någorlunda rätt tid. Det kunde slå på en kvart, hit och dit.  Oftast inte.

En gång i tiden åkte jag tåg med Lars Peterson (1924-2009) som hänger i olja på en av Trafikverkets väggar.  
Han var generaldirektör för SJ åren 1969-1978. Lars blev regeringen Palmes förlängda arm med en enda uppgift; att lägga ner olönsamma järnvägslinjer i landet. 
En form av tågbödel. 
Och Lars var som klippt och skuren för uppgiften. Men vilken folkstorm det blev. 
”Jobbet måste göras,” väste han ur mungipan och lade ner den järnvägslinjen vi precis avverkat. 
En tuff jävel. Ingenting fastnade. Allt rann av Peterson.

En gång i tiden polletterade jag min cykel hos godset på Malmö Centralstation. 
SJ-mannen som tog emot hojen hade en lång grå rock och en mössa med SJ-emblemet på. Grårocken log aldrig. 
Det var ingen större kostnad, utan en liten rimlig peng för transporten. 
Ett dygn senare kunde jag hämta ut min cykel i Tierp, söder om Gävle, 75 mil från Malmö. Då hade hojen också överlevt minst ett tågbyte. 
År 2014 meddelar mig affärsverket SJ följande. 
”Nej, du kan inte ta med dig cykel ombord på våra tåg då vi inte längre har någon cykelhantering.” 
Jag putsar min SJ-pins, när SJ i dag meddelar att man ska spara en miljard. Kommer lägligt. Mitt i vintern. 
Lars P hade nog lagt ner hela skiten.