Tågresan

En gång i tiden åkte jag nattåg mellan Malmö-Stockholm. Avgång Malmö Centralstation 22.00 och ankomst Stockholm Central 07.00. Det gick bra och morna sig till kl. 08.00, sedan kom städpatrullen.
Sommar som vinter. 
Snöstorm, regn, kyla eller ljummen sommarnatt. 
Än kan jag förnimma det stillsamma rogivande dunket från syllarna. För inte tala om den speciella fräna lukten av slipat järn som fyllde kupén. 
 ”Nästa Nyköping!” 
Konduktören passerade i korridoren och ropade ut nästa station. Endast tio mil kvar. 
Resan tog tid, men mitt tåg kom alltid fram i någorlunda rätt tid. Det kunde slå på en kvart, hit och dit.  Oftast inte.

En gång i tiden åkte jag tåg med Lars Peterson (1924-2009) som hänger i olja på en av Trafikverkets väggar.  
Han var generaldirektör för SJ åren 1969-1978. Lars blev regeringen Palmes förlängda arm med en enda uppgift; att lägga ner olönsamma järnvägslinjer i landet. 
En form av tågbödel. 
Och Lars var som klippt och skuren för uppgiften. Men vilken folkstorm det blev. 
”Jobbet måste göras,” väste han ur mungipan och lade ner den järnvägslinjen vi precis avverkat. 
En tuff jävel. Ingenting fastnade. Allt rann av Peterson.

En gång i tiden polletterade jag min cykel hos godset på Malmö Centralstation. 
SJ-mannen som tog emot hojen hade en lång grå rock och en mössa med SJ-emblemet på. Grårocken log aldrig. 
Det var ingen större kostnad, utan en liten rimlig peng för transporten. 
Ett dygn senare kunde jag hämta ut min cykel i Tierp, söder om Gävle, 75 mil från Malmö. Då hade hojen också överlevt minst ett tågbyte. 
År 2014 meddelar mig affärsverket SJ följande. 
”Nej, du kan inte ta med dig cykel ombord på våra tåg då vi inte längre har någon cykelhantering.” 
Jag putsar min SJ-pins, när SJ i dag meddelar att man ska spara en miljard. Kommer lägligt. Mitt i vintern. 
Lars P hade nog lagt ner hela skiten.

Matjätten Coop:s kvarnsten i Lomma

Den som får en kvarnsten runt sin hals, får problem. Stora problem. Leder ofta till döden. Nybildade matjätten Coop Sverige AB har en sådan kvarnsten dinglande från sin hals. 
I Lomma. I byggröran -se bilden. 
I form av nybygget av Lomma Centrum som ska husera en ny storslagen Coop-butik. 
”Vi planerar att öppna butiken i Lomma under första kvartalet 2014. Jag återkommer med datum”, säger Christine Kullgren på pressavdelningen till mig. 
Mina övriga frågor om matjättens katastrofala ekonomi lämnas däremot obesvarade.

Liknelsen med en kvarnsten är absolut ingen överdrift, snarare en underdrift, för så skral är faktiskt Coop:s ekonomi. 
Vad man minst av allt nu behöver är att öppna en ny storslagen butik. Nej, i stället måste Coop LÄGGA ner butiker för att undvika konkurs. Senast var det butiken i centrala Svedala som försvann.
Bistra tider, minst sagt. 
Det visar sparpaketet på 500 miljoner kronor som nyligen sjösattes, för att rädda vad som räddas kan. Det handlar nämligen om årliga miljardförluster. 
Sorgligt men sant. 
Flera hundra anställda får gå, samtidigt som man ska nyanställa i Lomma. Den ekvationen går inte ihop. Trots att min matte inte är världens bästa, så blir det i detta fallet 2+2=3. Den logiska slutsatsen tämligen klar: 
Om någon räknat fel på en halv miljard, måste det finnas ett geni som är sämre på att räkna än vad jag är. Det är sådana upptäckter som skänker tröst åt den enkla människan.
I Lomma hamn utanför det som tidigare var eternitens huvudkontor, står det ett olycksbådande kvarnhjul som monument över Sveriges största arbetsmiljöskandal-se bilden här nedanför. 
Låt för allt i världen pjäsen stå kvar där.