Drömlottning för MFF i Europa League-Rosenberg möter den värste av alla

Så var det då klart. 
Malmö FF får möta Genk från Belgien, Sarpsborg, Norge och turkiska Besiktas. Rena rama drömlottningen för MFF. 
Inga lag som skrämmer som Chelsea, Milan eller ett ryskt lag lång borta som Krasnador. Det jag genast kommer tänka på är match i matchen. 
Den mellan Markus Rosenberg och försvarsklippan, Pepe, som kom till Istanbulklubben förra året efter tio år i Real Madrid. Räkna med att det blir Pepes roll ta hand om Rosenberg när lagen möts. 
Två stenhårda spelare. 
Det kommer att smälla som två expresslok när de drabbar samman, var så säker på det. Visst, Markus Rosenberg kan hela registret av fulspel i internationella matcher. Frågan är bara om han inte har sin överman i Pepe. 
Han äger nämligen sitt eget fulspel som ger rött kort lite då och då. Sedan är han en skådespelare av rang. 
Ingen kan ”dö” så till den milda grad på en fotbollsplan som Pepe, med brasilianskt ursprung, om det nu har med saken att göra. Hur som helst kommer Malmöpubliken få uppleva skådisen inför öppen ridå. 
Mackan är säkert varnad. Blir inte förvånad om han har ett ess i bakfickan. 
Läs bara här nedanför vad Lars Lagerbäck sagt om Pepes skådespelarkonster. 
Snacka om en match i matchen.

Malmö FF har ledningsproblem

För en utomstående ter sig ovanstående fyrklöver helt obegriplig. Därför tar vi det från början. Först tänkte jag som alla andra. 
MFF:s spel har gått i baklås. 
Det är håglöst. 
Ingen spelglädje. 
Märks tydligast på Carlos Strandberg som inte alls mår bra. 
Efter senaste förlusten mot Kalmar FF, skäller också veteranen, Safari, ut Gud och alla. Stämningen i truppen nere på noll. 
Det talas om spelsystem hit och dit. 
Inget fungerar ändå. 
Jag börjar misstänka att problemet är tränaren Magnus Pehrsson. 
I veckan lyssnade jag på Lars Lagerbäck i samband med Champion League matchen mellan Real Madrid-Bayern München. 
En av de bästa fotbollsmatcher jag någonsin sett. 
Lars berättade att när Jupp Heynckes tog över som tränare för Bayern var det en klubb i kris. Starka inre grupperingar. 
Gamla stjärnspelare som lagt av, styrde och ställde med både klubben och laget. Bayern München en klubb i kaos. 
Heynckes satsade först och främst på få ordning och reda på laget utanför planen. Han städade bland annat ut de som helt enkelt inte hörde hemma i föreningen. Jag är säker på Heynckes använde sig av den s k Wheeland modellen i fem steg. 
En livscykelmodell med inslag från andra modeller inom grupputvecklingsområdet. Susan Wheelans modell IMGD (Integrated Model of Group Development) om arbetslags utveckling och mognad, har vunnit stor mark inom gruppsykologin i Sverige (Wiki). Används flitigt av både företag och myndigheter. 
Helt enkelt få gruppen att fungera som ett team. 
Det är denna biten som brister hos Magnus Pehrsson. 
Vilken utbildning har MP i avancerad gruppsykologi?
Förmodligen ingen. 
Däremot ägde Åge Hareide kunskapen.
Jag kan ha helt fel i mina antagande. 
Jag kan också ha helt rätt. 
Vi får se hur det slutar mot Djurgården i kväll. 
Min fyrklöver på löpsedeln är hur som helst mycket intressant. MFF befinner sig i den röda punkten-se bild här nedanför. 
Problemet är att Magnus Pehrsson inte vet hur man tar sig ur denna förödande punkt. Där hjälper ingen taktik på planen.

I sköldpaddsfart möte jag Zäpo-en vit schäfer

Skrev på bloggen för några dagar sedan jag blivit med en el-scooter. En liten bekväm rackare med en topphastighet av 10 km/tim. 
Eftersom farbror doktorn tyckte jag skulle sluta cykla 2014, har jag sedan dess blivit en inbiten stugsittare. 
Tack vare el-scootern har livet utanför väggarna åter blivit en del av min vardag. 
Jag njuter i fulla drag. 
Tyst glider jag omkring i Lomma som en spejare i indianland. 
Människor ler och vinkar åt mig. 
Jag tutar tillbaka. 
En skarp något fjollig signal. 
Vissa medborgare ser mig inte alls. Det är som jag vore osynlig. 
Så var det med Roland Andersson. 
Den tidigare fotbollsstjärnan i Malmö FF och biträdande landslagstränare till Lars Lagerbäck. Han passerade mig utanför Hemköp som jag inte fanns till. 
Slicka på glassen viktigare. 
På Coop höll jag på krocka med Ingela. 
Vi kvittrade förtjust om kärlekslåsen på Varvsbron-se Ingela på löpet till höger. Nja, det gjorde vi väl inte direkt, men ändå. 
Ingela är alltid Ingela.
I går (lördag) mötte jag Zäpo (inte Lassie), 4 år, nere vid badet. 
En vit schäfer. 
Det hade jag aldrig någonsin sett tidigare i mitt ofantligt händelserika liv.
En vit schäfer. 
Stort. 
Zäpo och jag blev genast de bästa vänner. Matte Gunilla var på besök i Lomma. I vanliga fall driver hon Gunillas Djurtillbehör i Gråbo utanför Göteborg. 
När jag berättade att jag arbetat som journalist på ortens tidning, Lerums Tidning 1970, föll vi nästan i varandras armar. Zäpo deltog också med förtjusning i det något udda men överraskande sammanträffandet. 
Världen är allt bra liten, när man kommer utanför hemmets väggar. 
Jag kramade Zäpo och gled tyst vidare. 
I sköldpaddsfart, 2 km/tim. 
Visst är livet bra ljuvligt. 
TUT!

Så ska Sverige slå Frankrike i VM-kvalet: Parkera en busspark

Räkna inte med någon champagnefotboll i kvällens VM-kval mot Frankrike på Stade de France i Paris. 
Om Sverige ska ha minsta chans till poäng, måste en hel busspark parkeras i försvaret. Räkna alltså med en defensiv fotboll som är in till döden tråkig. 
Fast även ett tight försvarsspel med parkerade bussar har faktiskt sin tjusning. Vi nördar kan faktiskt älska det. 
Det gäller stenhård disciplin. Inget slarv. Alla måste gå på topp.
Nu till hemligheten som inte är någon hemlighet.
Den svenske tränaren, Janne, Andersson, har utan tvekan en av världens bäste bussparkerar bakom kulisserna: Lars Lagerbäck. 
Minns hur han förvandlade Island till ett vulkanutbrott i sommarens EM i fotboll. Lars parkerade ett gäng bussar i försvaret. Det blev en stor succé. 
Lars Lagerbäck har naturligtvis tänkt ut en djävulsk plan åt Janne Andersson. Den viktigaste busschauffören blir mittbacken Andreas Granqvist. 
En rutinerad spelare. 
Redan i början av veckan kördes ett gäng bussar ner från Gävle till Paris, så det så. TV-soffan är putsad och klar. Minst lika bekväm som sitsen på en långfärdsbuss. 
Nu kör vi. 
Sverige vinner med 1-0. 
De franska storstjärnorna blir galna. 
Fastnar i bussparken.

VM-kval Sverige-Holland: En korv med bröd

Det finns inte mycket som är så svenskt som en korv med bröd. 
Möjligen då Kalles kaviar. 
Vår nye förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, är något av en svensk helyllegrabb. Lirarna ska sjunga nationalsången. Inget tvång. Det är bara så att Janne tycker det både ser trevligt ut och låter Sverige. 
Jag måste hålla med honom. 
Janne älskar också en korv med bröd. Han har för vana att alltid testa de allsvenska arenornas utbud av den svenska delikatessen. 
Jag håller åter med honom. 
En korv med bröd kan ingen vettig människa tröttna på. 
Nu är det så att Janne tar med sig hela den svenska baletten in på planen i VM-kvalet mot Holland i morgon. 
”Vi ska spela svenskt i grunden”. 
Han sa det själv vid presskonferensen i förra veckan. Det innebär att champagnefotbollen som Hamrén satsade på, är ett minne blott. 
För att det ska bli riktigt svenskt, har Janne också plockat in Lars Lagerbäck, Tom Prahl och Jonas Thern till sin barm. Det här är några herrar som kan det här med att parkera bussen med extra allt. Det är alltså ett väloljat försvarsspel som ska ta Sverige till VM. 
Räkna med tråkfotboll, men ack så effektivt-se bara hur Lagerbäck lyckades med Island. Jag tror banne mig att Janne kommer att lyckas med en korv med bröd.
Jag tar en själv i halvlek. 
I TV-soffan.
Och Andersson heter som bekant Andersson. 
Sverigetoppen med 241 854 Andersson i landet.
Mer behöver inte sägas. 

En alldeles sann saga från Island

Nej, det handlar inte om någon fotbollssaga, utan om en av alla dessa isländska sagor som är just sagor. 
Min isländska saga skiljer sig däremot från mängden på en avgörande punkt: den är nämligen alldeles sann, inträffat i verkligheten. 
Sagan börjar som alla andra sagor. 
"Det var en gång en islänning som visade sig äga ett skarpt affärshuvud. Inte mindre än två gånger byggde han upp en mycket lönsam fiskeindustri på Grönland och hemma på Island. Båda gångerna rullade han hatt med importerade fruntimmer och brännvin. Det gick naturligtvis åt helvete. 
Snart nog jagade fordringsägarna honom bland puffande vulkaner och rykande källor. Hur det nu än bar sig, så hamnade min blivande vän på en sjukvårdsutbildning i Sverige. 
Det gick bra. 
Om det inte varit för dessa fruntimmer och så då brännvinet. 
Till slut bar det sig inte bättre än vi två blev vänner. 
Aldrig någonsin visade han det minsta intresse för brännvin. Däremot om fruntimmer talade han alltid vackert. 
Mellan varven gick han upp i rök. Återkom alltid. 
Visserligen något slocknad, men ändå. 
Berättade gärna om saknaden efter ön i norra Atlanten. 
Vykort. 
En annan dag blev han sjuk. Fick läggas in på lasarettet. 
Dagar blev veckor. 
En vacker dag då löven börjat gulna, dök det oväntat upp en son till honom som jag aldrig hört talas om. Han var som islänningar tydligen är: social och trevlig. 
Jag bjöd honom på älgstek. Det upplevdes som exotiskt, för på Island finns inga älgar. 
Ja, så tog sonen med sig sin svårt sjuke pappan hem till sagornas ö. Han ville nämligen dö vid vulkanen Heklas fot. 
Innan dess fick jag ärva över 20-årgångar av Nordisk Kriminal Krönika. 
Sonen for hem till Island och Hekla med pappan. Jag, en blödig person, ställde också upp med tusen andra saker som var till låns. 
Så fort sonen landat i Reykjavik med sitt sjuka bagage, gick även sonen upp i rök. 
Jag kände mig blåst på några tusenlappar. 
Rätt mycket pengar på den tiden. 
En dag lyckades jag spåra sonen och ringde, för det var på bakelittelefonens tidevarv. Sonen var som vanligt, artig och gemytlig och tackade för älgen och lovade skicka över några tusenlappar som, skulle det visa sig, tillhörde den isländska sagans värld. 
Nästa gång jag ringde hade abonnemanget nämligen upphört. 
I en isländsk tidning som jag lyckades komma över, skrevs det om en svårt sjuk äldre man som dog vid foten av Hekla. 
Hoppas Lars Lagerbäck har med sig alla sina tio fingrar hem till Sverige igen.
Därmed var den sanna isländska sagan slut." 
Tänk som det kan sluta. 
I verkligheten. 
Island slår Frankrike. 
Om inte annat, så för vulkanen Heklas skull.

Island slog ut England-seger med 2-1

Läs också inlägget här nedanför. 
Jag skrev det tolv timmar innan matchen började. 
Lars Lagerbäck hänvisade själv till Bob Houghton, efter den sensationella segern mot England. 
Får man själv vara lite stolt en sådan här afton?
 

Nostalgiboken som Island knäcker England med

Jag fann boken i min välsorterade (hrm) bokhylla som absolut ingen annan människa i dag minns. 
Bob Houghton kom in som rekordung tränare i MFF. Förde in den s k engelska skolan med långa bollar på Bengt och cementförsvar. 
Trist till döden att titta på men ack så effektivt. 
Malmö FF tog guldet 1974. 
Magister Bob snabbskrev en bok om sin engelska modell som min journalistkollega, Stefan Thylin, översatte till svenska. Fotografen, Lasse Eklöf, tog demonstrationsbilderna med MFF-spelare som ställde upp i lera och grus. Det gick undan. Boken kom ut 1975 lagom till den allsvenska premiären. (texten fortsätter efter bilden)

På GIH:s fotbollslinje i Stockholm gick Lars Lagerbäck och MFF-backen, Roland Andersson som under studietiden spelade med Djurgården IF (ej populärt). De blev vänner för livet. Bobs Houghtons bok blev något av studielitteratur för de nyfunna vännerna. De måste ha slukat boken med hull och hår. 
Svensk fotboll blev efter det sig aldrig mer riktigt lik. 
I kväll spelar lilleputten Island mot stora England i åttondelsfinal i EM. Risken är stor för kollision. 
Givetvis finns Roland Andersson vid Lagerbäcks sida. Även Englands boss, Roy Hodgson, har garanterat slukat Bobs bok, fast med den engelska texten. 
Bob tipsade Halmstad BK om kompis Roy, resten är historia. 
Summa samarium inför kvällens högintressanta match: 
LasseRoland vet precis hur Roy kommer lägga upp systemet som i sin tur vet precis hur LasseRoland kommer bygga upp en cementvall, med Islands största valfångare i täten. 
Bob Houghtons ande kommer sväva över Allianz Riviera i Nice i kväll, var så säker på det. 
Jag ryser av spänning.
Tänk om lilleputten vinner? 

Isländska fotbollsundret-ett försökt till förklaring

Sverige utslaget från den stora lekplatsen i fotboll, EM i Frankrike. 
En tung dag. 
De flesta av oss nördar vill gå och gömma sig. Dra något gammalt över den kvidande kroppen. Jag väljer rikta spaningen mot den lilla ön med det tappra folket i norra Atlanten. 
Island. 
Hur är det möjligt att deras fotbollslag är så mycket framgångsrikare än Hamrèns krampaktiga landslag? 
På Island finns inte ens någon Zlatan. 
Knappt något folk alls. 
Jag ser följande orsaker från min kikarposition i Lomma. 
Under 2000-talet har man byggt mängder med inomhushallar för fotboll. Konstgräs året om. Ingen behöver längre lira fotboll i snö, lera och stormbyar. 
Även pojklagen har professionella tränare. Inga lallande föräldrar som i Sverige. Direkt ett elittänk. 
Det har resulterat i att Island i dag har 90 (!) spelare i utländska klubbar. 
Från det hårda livet i hundratals år som fiskenation, har man hårdheten med sig i generna. Svensken Lars Lagerbäck blev själva kronan på verket. 
Han styrde upp den mer bohemiska inställningen bland spelarna. Ja, hela fotbollsorganisationen på Island. 
Lars Lagerbäck pekade med hela handen. 
Fiskepojkarna vet att ombord på en trålare ute på ett vindpinat Atlanten, är det kaptenen som styr och ställer. 
Lars Lagerbäck blev som en sjökapten på en jättetrålare. 
Hela Island gör som Lagerbäck säger. 
Basta! 
Avrundningen är som ett skott i krysset.
Läser på Islandsbloggen om Islands minsta kommun. 
Skorradalshreppur. 
Där bor 53 personer. 
Jo, ni läste rätt. 
53 personer. 
Jag plockar ner kikaren och tar mig för pannan.

Lars Saga-ny isländsk saga skrivs i Frankrike

De gamla isländska sagorna handlar ofta om släktfejder. Blodiga strider, dråp och hämnd. Den mest kända av sagorna är Njals Saga. 
 Nu skrivs det en ny isländsk saga i Frankrike av alla ställen, Lars Saga. 
Innehållet snarlikt de gamla relikerna: kamp och en hård strid som får hårtussarna att ryka. Så här gick det till när Lars Saga skrevs i S:t Etienne i går i matchen mot Portugal (1-1). Det är som vända blad.
Fienden anföll på bred front i över 94 minuter. I Lars Saga parkerades ingen buss i det täta försvarssystemet utan några massiva fisketrålare. 
Framför armadan spann Lars Saga ett fiskenät som så fiffigt fångade in ”The golden boy”, Ronaldo. Han sprattlade gång efter annan som en ishavstorsk i fångstgarnet. 
Till slut blev torsken, förlåt, Ronaldo, torsk på slåss mot en hel fiskeflotta: började skälla på sina lagkamrater. Viftade med armarna. Blev allmänt grinig. 
På bänken satt Lars Saga och myste. 
Det gick precis efter hans ritningar. 
Försvarsspelet med de stabila fisketrålarna styrda av Kari Arnason och Ragnar Sigurdsson kan döda vilket stjärnlag som helst. Nu var det Portugal stjärnlag som blev ett glödande kapitel i Lars Saga. 
I dag delas det gratis ut idol andlitsmyndir (idolporträtt) på Lars Lagerbäck i vulkanernas skugga på Island. 
Jag bugar för detta fantastiska försvar av massiva trålare. 
Det gör inte Ronaldo som fortfarande sprattlar i nätet här nedanför:

Ge Lars Lagerbäck en vulkan på Island

Jag tycker nämligen Islands förbundskapten i fotboll, Lars Lagerbäck. är värd en egen vulkan på vulkanön. 
I går slog Island i Amsterdam Holland med 1-0. Därmed är det lilla, lilla landet ”nästan” klara för EM. 
Snacka om ett vulkanutbrott. 
Mäktigt. 
Island som befolkningsmässigt är något större än Malmö, maler sönder en av världens stora fotbollsnationer. 
Mäktigt är ordet. 
Det ska egentligen vara helt omöjligt. 
Hallå Island! 
Ge Lars Lagerbäck en egen vulkan. 
Inte nog med detta.
Islandsbloggen låter meddela, att Hafnarfjörður kommun (några tusen fler invånare än Lomma kommun), beslutade i onsdags att erbjuda flyktingar en fristad i Hafnarfjörður. 
Mäktigt var som sagt var ordet. 
Island äger.