I sköldpaddsfart möte jag Zäpo-en vit schäfer

Skrev på bloggen för några dagar sedan jag blivit med en el-scooter. En liten bekväm rackare med en topphastighet av 10 km/tim. 
Eftersom farbror doktorn tyckte jag skulle sluta cykla 2014, har jag sedan dess blivit en inbiten stugsittare. 
Tack vare el-scootern har livet utanför väggarna åter blivit en del av min vardag. 
Jag njuter i fulla drag. 
Tyst glider jag omkring i Lomma som en spejare i indianland. 
Människor ler och vinkar åt mig. 
Jag tutar tillbaka. 
En skarp något fjollig signal. 
Vissa medborgare ser mig inte alls. Det är som jag vore osynlig. 
Så var det med Roland Andersson. 
Den tidigare fotbollsstjärnan i Malmö FF och biträdande landslagstränare till Lars Lagerbäck. Han passerade mig utanför Hemköp som jag inte fanns till. 
Slicka på glassen viktigare. 
På Coop höll jag på krocka med Ingela. 
Vi kvittrade förtjust om kärlekslåsen på Varvsbron-se Ingela på löpet till höger. Nja, det gjorde vi väl inte direkt, men ändå. 
Ingela är alltid Ingela.
I går (lördag) mötte jag Zäpo (inte Lassie), 4 år, nere vid badet. 
En vit schäfer. 
Det hade jag aldrig någonsin sett tidigare i mitt ofantligt händelserika liv.
En vit schäfer. 
Stort. 
Zäpo och jag blev genast de bästa vänner. Matte Gunilla var på besök i Lomma. I vanliga fall driver hon Gunillas Djurtillbehör i Gråbo utanför Göteborg. 
När jag berättade att jag arbetat som journalist på ortens tidning, Lerums Tidning 1970, föll vi nästan i varandras armar. Zäpo deltog också med förtjusning i det något udda men överraskande sammanträffandet. 
Världen är allt bra liten, när man kommer utanför hemmets väggar. 
Jag kramade Zäpo och gled tyst vidare. 
I sköldpaddsfart, 2 km/tim. 
Visst är livet bra ljuvligt. 
TUT!

Nostalgiboken som Island knäcker England med

Jag fann boken i min välsorterade (hrm) bokhylla som absolut ingen annan människa i dag minns. 
Bob Houghton kom in som rekordung tränare i MFF. Förde in den s k engelska skolan med långa bollar på Bengt och cementförsvar. 
Trist till döden att titta på men ack så effektivt. 
Malmö FF tog guldet 1974. 
Magister Bob snabbskrev en bok om sin engelska modell som min journalistkollega, Stefan Thylin, översatte till svenska. Fotografen, Lasse Eklöf, tog demonstrationsbilderna med MFF-spelare som ställde upp i lera och grus. Det gick undan. Boken kom ut 1975 lagom till den allsvenska premiären. (texten fortsätter efter bilden)

På GIH:s fotbollslinje i Stockholm gick Lars Lagerbäck och MFF-backen, Roland Andersson som under studietiden spelade med Djurgården IF (ej populärt). De blev vänner för livet. Bobs Houghtons bok blev något av studielitteratur för de nyfunna vännerna. De måste ha slukat boken med hull och hår. 
Svensk fotboll blev efter det sig aldrig mer riktigt lik. 
I kväll spelar lilleputten Island mot stora England i åttondelsfinal i EM. Risken är stor för kollision. 
Givetvis finns Roland Andersson vid Lagerbäcks sida. Även Englands boss, Roy Hodgson, har garanterat slukat Bobs bok, fast med den engelska texten. 
Bob tipsade Halmstad BK om kompis Roy, resten är historia. 
Summa samarium inför kvällens högintressanta match: 
LasseRoland vet precis hur Roy kommer lägga upp systemet som i sin tur vet precis hur LasseRoland kommer bygga upp en cementvall, med Islands största valfångare i täten. 
Bob Houghtons ande kommer sväva över Allianz Riviera i Nice i kväll, var så säker på det. 
Jag ryser av spänning.
Tänk om lilleputten vinner?