Och där stack sommaren-Lomma i köldchock!

Förmiddag tisdag. 

Efter några dagar med sommarvärme, kortärmat och kortbyxor åkte vinterrocken fram igen. Banne mig om man inte också hade behövt långkalsonger. 

Plötsligt blåste sommaren bort. 

Badlivet blåste samma väg. 

Ut över Öresund, för krocka med Vor Frelsers Kirke. Ett av Köpenhamns kändaste landmärke. (texten fortsätter efter bilden)

Segelklubbens ”Gubbahylla” tom. 

Här brukar vi sammanstråla under förmiddagarna och lösa världsproblem. Nu sitter gubbarna hemma och kurar skymning redan tio på förmiddagen. 

Nej, det är inte kul med en sommar som plötsligt blir höst. Tro det eller ej. 

När jag skriver dessa bittra rader tittar plötsligt solen fram igen. Har sommaren glömt ta med sig alla solstrålar? 

Hur som helst. 

Syrenerna i Lomma är i alla fall fina.

 

 

 

Makalösa hyllningar i Köpenhamn till segraren i världens tuffaste cykellopp

 

Jonas Vingegaard är mannen hela året ut i Danmark. I helgen vann han Tour de France. Målgång i Paris efter över 328 mil i sadeln. 

Tuffa mil, mina vänner. 

Stenhårt.

Jag följde loppet från start till mål. Det tog stora delar av juli månad.

Vättern Runt rena rama barnleken. 

Frågan är om inte onsdagens hemkomst till Köpenhamn blev än värre. 

Med kortegen från Kastrup in till en packad Rådhuspladsen mötte ca 1 miljon danskar upp för fira hjälten hela dagen. Ja, hela året ut. 

Vingegaard som är van vid kriga med djävulska alptoppar såg tagen ut. 

I Lomma satt jag. 

Följde danska TV2 som satsade alla tänkbara resurser i timmar för följa den omtumlande hemkomsten. 

Inget fick missas. 

Vi tittare var med i den öppna kortegebilen från Kastrup. 

Vi tittare var med bakom kulisserna. 

Följde själva välkomstceremonierna i Rådhuset på Rådhuspladsen. 

Vi tittare var med på balkongen tillsammans med Jonas Vingegaard och mottog folkets hyllningar. Hundratusentals danska strupar sjöng Vingegaaard, så ölen skakades om. Det var en upplevelse. 

Ekstra Bladet skrev: 

”Vanvettiga scener!” 

Det kan vi gott hålla med om. 

 

Hallå Lomma kommun-byt namn på Sommargatan!

Någon i kommunhuset åkte på en tankevurpa, när man döpte om Kajgatan i hamnen till Sommargatan. En gågata under den begränsade sommartiden 1 juli till den 19 augusti. Namnet är det absolut inget fel på. 
Problemet är att Sommargatan finns sedan tidigare i hamnen. Vilket kan ställa till trassel för de som bor utefter den riktiga Sommargatan. 
Den äkta Sommargatan löper rakt ut bland sanddynorna med kitesurfarna vid Lomma Beach.

Så här såg det ut på bloggen den 8 september 2016. Mitt löp förkunnade, att nu hade hamnen fått Sommargatan. 
Det är ett läckert gatunamnet. 
Lite som Carl-Antons kylskåps kall fil, skrev jag då. 
Det är nämligen jag och min hustru som hittat på namnet. 
Jo, vi är stolta över namnet.
Därför föreslår jag att kommunen till nästa sommar döper om Kajgatans Sommargatan till Lommaströget. 
Lätt som en plätt.
Allt för slippa förväxling.
I en Köpenhamnsguide läser jag: 
Ströget (Strøget) är Köpenhamns berömda gågata, som går mellan Rådhuspladsen i väst och Kongens Nytorv i öst. 
Om Lommaströget skulle man kunna skriva, kort och gott. Går från ena hållet till det andra hållet. 
Inget märkvärdigt alls. 
Bara så, liksom. 
Enkelt och kul.
Här nedanför några andra gatunamn som jag och min hustrun är husse och matte åt. Rätt så kul, faktiskt.

Från Dysterkvist till Glädjekvist-MFF slog FC Köpenhamn

Ja, så är det. Före matchen i Köpenhamn, var jag en riktig herr Dysterkvist.
Ja, hela dagen, om sanningen ska fram. 
Nu vann MFF helt rättvist med 1-0. Därmed tog man hem hela gruppspelet. Jag blev naturligtvis omedelbart herr Glädjekvist. 
Inte nog med det. 
Malmö FF:s klubbkassa fick nämligen ett tillskott på hela 21,7 miljoner kronor. För segern 6 miljoner, gruppsegern 10,5 miljoner samt en extra bonus på 5,2 miljoner, för man lyckats ta sig till 16-delsfinal. 
På måndag klockan 13.00 blir det lottning. Blir spännande att följa. Herr Glädjekvist är mer än nöjd. 
JIPPI!

Nämen Gud så näpet-Lomma har egen ”Den lille havfrue”

Ja, visst är det. 
Näpet. 
Det är inte bara Köpenhamn som har den lille havfrue. 
Berömd i hela världen. 
Även Lomma har en egen liten havfrue som sitter i fören på Thorstens fiskebåt i Lomma hamn. Det är hur läckert som helst. 
Om inte annat så har hon blivit yrkesfiskarna i Lomma speciella älskling. Lommas egen havfrue lögar sig i höstsolen och har det fridsamt värre. 
Gissa om att bli ompysslad. 
Syrran i Köpenhamn har det etter värre. 
En gång sågade någon idiot huvudet av den lille havfrue. 
En annan gång blev hon kidnappad. 
För inte tala om alla färgburkar som hon terroriserats med. 
Lommas lilla havfrue lever ett fridsamt liv. Det blir mycket torskfiske ute i Öresund. Det har hon inget emot. 
Friska salta vindar, vattenstänk, är den rätta miljön för en havfrue. Därför tittar syrran i Köpenhamn avundsjukt på hur gott hennes lillasyster (!?) har det i Lomma. 
Näpet var ordet för dagen. 
Jag bjuder på det. 
Stolpe in som vi också säger i MFF tider.

”Mitt första kravalleri”

Det var för snart 50 år sedan i Köpenhamn. Vi satt några vänner på en väl inrökt krog och läskade oss med några Tuborg. Livet var så där vänligt som det bara kan bli i glada vänners lag. 
Plötsligt bröts friden av gap, skrik och skarpa ljud från knallskott som trängde in från gatan utanför. Det visade sig att vi satt nästan mitt i den första sammandrabbningarna mellan polisen och de hårda autonoma grupperingarna i Köpenhamn. 
De hade nämligen ockuperat ett hus mitt emot. 

Vi avslutade snabbt våra öl. Tog oss med snabba steg genom rök och stök ner till hamnen och båten hem till fridsamma Malmö. 
Det var alltså så det gick till för snart 50 år sedan. I Köpenhamn som blivit en världsberömd stad, tack vare musikalen, HC Andersen från 1952 med Danny Kaye. 

Nej, jag var inte i Limhamn, men läser i Sydsvenskan vad Jalle Lorensson, munspelaren i Wilmer X som var på plats, skriver: 
”Kravallerna har skildrats på många håll, få skildrar de maskerades attack, vilket för mig är en fullständig gåta”. 
På min tid fylldes tidningarna av vänstergruppernas framfart. Till en början med. 
Sedan tog rödrockarna över redaktionerna. 
Det blev tyst och vinklat. 
I dag är väldigt många f d rödrockar mediachefer. Kanske därför, Jalle.

Miljöstormen som kom av sig i Lomma

Alla som passerar centrala Lomma, har säkert sett den väldiga högen med vit sand, alldeles intill nybygget Fladängskolan. 
Det är egentligen en pytteliten del av Öresund silver skatt: sanden som flyttat upp på landbacken. 
Ingen höjer ens på ögonbrynet över att protestaktionerna uteblivit. I Lomma existerar nämligen inte Miljöpartiet. Partiet finns helt enkelt inte. Trots det var det många Lommabor som röstade på Miljöpartiet i EU-valet. 
Förklara den ekvationen om någon kan. 
De etablerade partierna i kommunen gapar av pur förvåning.

En stark bidragande orsak till Miljöpartiets framgångar i valet är vår nya miljöguru, Isabella Lövin. 
Hon anses göra ett gott jobb som EU-parlamentariker med sina fiskefrågor och så då SANDEN. I slutet av mars krävde detta rivjärn i ett brev till svenska och danska regeringen att Öresund ska bli en marin nationalpark. Hon slog till både mot fisket och SANDSUGNINGEN. 
Främst mot allt som går till Köpenhamns olika byggprojekt, men även till Lomma. Även om hon inte namngav min favorit kommun. 
Jaha, där står vi idag. 
Ingen verkar bry sig. 
Sandhögarna växer i Lomma och Isabella Lövin slåss mot väderkvarnarna. 
Tack och lov har Lomma sagt nej till väderkvarnarna.  
På bilden här nedanför kan ni se hur det en dag kommer att se ut i Lomma, när sanden fått plana ut till markyta.
Hallå finns det någon gömd miljöpartist i byn? 
Nej, inte ens ett litet sandkorn.

Strandhugg Lomma

Alldeles nedanför lyxkrogen, Oliveras, steg grillröken mot sommarkvällen. Det vankades hamburgare. En ljuvlig syn. 
Den stora seglaren kom från Köpenhamn. En form av flytande sommarkollo för 12 flickor i åldern 10-12 år. Nu hade man lagt till i Lomma, för att stilla hungern och mysa. Sjön suger.
Jag blev riktigt avundsjuk. Tänk om man fått varit med på en sådan seglats, när man var en rar liten Gosse? 
Lomma Hamn en helt vanlig kväll som avslut på en varm och skön sommardag. 
Minnesbilder att plocka fram i vinter.

En bit bort satt kommunhövdingen, Anders Berngarn, och log. Han speedade ner semestern innan jobbet börjar på onsdag i nästa vecka med att byta båt. 
”Den här är mer funktionell, för vår del. Passar oss bättre. Annars har semestern varit bra. Vi bilade runt i Europa under några veckor”, förklarar han avslappnad som en lyckad industrisemester.
Men vem är mannen i röd keps som i bakgrunden putsar på Berngarns nya båt? 
Ni ser honom alldeles bakom Anders Berngarn, liggandes på alla fyra. 
Har Lommas egen Fredrik Reinfeldt skaffat sig en glad sjömatros som gnider båten blank? ”Nä, det är min svärson Tommy. Vad ska man annars ha en svärson till”, låter förklaringen och så skrattar vi gott i den sköna svenska sommarkvällen i Lomma Hamn. 
Det räcker så här.
Tack du svenska sommar. 
Du är bäst i hela världen.