Jag har sett det komma
och gå under alla mina mer än 50 år som journalist. När läget
blir skarpt. Allt är klubbat och klart. Politiskt förankrat.
Då
vaknar medborgarna.
Folkomröstning.
Då är klockan fem över tolv.
För sent mina
vänner. För ta strid om de planerade jättebyggnaderna i Lomma: ett
nytt kommunhus samt en storstilad gymnasieskola.
Redan 2016-2017
skrev jag på bloggen om de framtida byggplanerna i centrala Lomma.
Veidekke är en av Skandinaviens ledande bygg-och anläggningsföretag.
Jag kunde t o m publicera Veidekkes ritningar för projektet. Varnade
också för att vi boende på Höjeågatan riskerade bli instängda
under byggtiden.
Ingen människa reagerade.
Tyst som i graven.
Åren
gick.
En dag presenterades ett omstöpt förslag till ett nytt
kommunhus samt en gymnasieskola. Ställdes t o m ut till allmän
beskådan. Höjeågatans framtid höjd i dunkel. Det var fortfarande
tyst som i graven. Den borgerliga maffiga majoriteten körde raskt
igenom ärendet.
Socialdemokraterna pep.
Inget mer.
I höstas började
så det gamla kommunhuset tömmas på inventarier. De kommunala
myndigheterna spreds ut som rör för vinden i kommunen.
Om drygt en
månad rullar maskinerna in och river hela skiten. Då vaknar några
kommuninvånare och drar igång en folkomröstning.
Herre Gud!
Det är
alldeles för sent.
Klockan är fem över tolv.
Det är alldeles, alldeles för
sent. Det är kört, mina vänner. Trist men sant. Jag landar i
Albert Engströms underbara valaffisch inför rusdrycksförbudet
1922. Den var i alla fall kul.
FOTNOT: Vinjettbilden är från Sydsvenskan i
veckan. Den utmärkte reportern Mats Amnell bjuder på konstgjord
andning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar