Mitt sjukhusliv i torsdags: Fläkt från den finare världen-handväska för 32 000 slog sig ner

 

Entrén till det stora sjukhuset i Lund är ett skådespel vid lunchtid. Läkare och övrig sjukvårdspersonal hastar stressigt med matpaket i famnen. Kör slalom mellan vårdtagare som hackar sig fram med rollatorer, käppar, rullstolar och människor med öronsprång. 

Luften fylls av plågor och elände. 

Vissa slår sig ner för en fika i restaurangen med ockerpriser. En Coca-Cola med en torr brödbit för 74 riksdaler. 

Jag har tillbringat mycket av väntans tider i denna ångestladdade miljö. Vilar en märklig spänning i tystnaden som råder. 

Ingen pratar, nämligen.

Alla ska någonstans.

Har ett mål i sikte.

Jag satt i mina egna tankar och studerade miljön. Plötsligt slår sig en svartklädd kvinna i övre medelåldern ner i stolen mitt emot mig. Hon har till och med ett svart munskydd som harmonierar stilfullt med hennes gråsprängda hårsvall. 

Nej, hon hälsar inte. Det gör man inte i denna illustra församling. 

Hon börjar ivrigt gräva i sin handväska. Det är då en fläkt från den finare världen träder in i mitt liv. Ser det berömda märket på väskan. 

Prada. 

Mellanstor.

Bättre än så kan knappast en handväska bli. Mitt snus i fickan känns malplacerat. 

Jag stirrar fascinerat på den svartklädda kvinnan som fiskar upp en mobiltelefon. 

Snabb kontakt. 

Kvinnan reser sig och försvinner bland jäktade läkare, övrig sjukvårdspersonal och lytta och halta. 

Djävulen bär Prada, heter en berömd film med Meryl Streep, Men nej, det kan väl inte stämma. 

Min svartklädda dams mellanstora handväska stämde i alla fall. Den kostar 32 200 kronor. 

Jag tog en snus och suckade.