Kaffegök fällde Slaktaren i Lomma

 

Kaffehalva, kask, Uddevallare, kaffekask eller gök. Kärt barn har många namn. 

I Spanien heter kaffegöken carajillo. Fast då med inhemsk spansk konjak. 

Inte helt fel det heller. 

Nu var det så att jag befann mig med familjen på restaurang Slaktaren i Lomma. Efter vi frossat ryggbiff, oxfilé och den spanska grisen iberico bellota pluma, var vi så framme vid desserten créme brulée och chokladtryffel. 

”Önskas kaffe till,” frågade den rara servitrisen. 

Det gjord det. 

Då flög fan i mig. 

Jag beställde klassiska kaffegöken till mina söner (vuxna, går mot 50 år). Göken var inget 1970-talisterna pysslat med. Frågande blickar.

För inte tala om servitrisens tomma blick som sökte hjälp av bartendern Simon i baren en bit bort. Förstod att även han var satt ur spel. 

En kaffegök hade han aldrig fått beställning på. Pancho Fierro, färskpressad citron, socker, äggvita och bitters. Inga problem, men en kaffegök? 

Där fälldes Slaktaren till marken. 

Jag fick förklara så gott det gick. 

Det ska vara renat i kaffet samt vid behov en sockerbit till. 

Renat fanns inte. Simon slog vodka i kaffet. 

Sockerbitar fanns inte. 

Endast strösocker. 

Lite jobbigt dricka på bit med strösocker i truten. 

När jag fick notan stod det två 4 cl Irish Coffee för 260 spänn. Den klart dyraste kaffegöken jag någonsin beställt. 

Här nedanför göken i glas till vänster och enbart kaffe till höger. Fast egentligen borde kasken vara i samma kaffe(kopp/mugg). Skål på det.