Kungen och drottningens namn bortsuddade i Lomma

När man skaffat sig en el-scooter, får man nya vänner-scooter vänner. 
Vi som i det närmaste ljudlöst glider omkring i några kilometer i timmen känner en gemenskap. 
Vi ler vid möten. 
Tutar med den där fjolliga tutan. 
Medelåldern hög, men humöret på topp, har jag lärt mig. 
Stannar gärna och språkas vid. 
Så var det när jag träffade Lommaborna, Lennart, 78 år, och Wayne, 77 år-se bilden på löpet. Längst ut vid kunganamnteckningarna i Lomma, med bara skylten kvar från kungens och drottningens besök i Lomma 1985. 
Då var det ett rysligt ståhej i byn. 
Skolbarnen viftade med den svenska flaggan. 
Gammelmormor grät.
Hela samhället på benen.
Med blommor.
Det tutades i luren. 
Kungasången. 
Lokalpolitikerna klädda till tänderna. Männen i söndagskostymen med doft av rakvatten. Kvinnorna i sommarsval klänning inbäddad i parfym. 
Spända och högtidliga miner. 
Tal hölls. 
Kungen och Silvia önskade kommunen lycka till i framtiden. 
Så till den stora begivenheten. 
Kungaparet skrev sina namn i nybakat Lommategel. Tegelbitarna murades in ovanför minnesskylten längst ut på den väldiga rampen mot Öresund. 
Det var där jag träffade Lennart och Wayne, när jag kom glidande med min scooter. Vi pratade om ditt och datt. Ryggarna mot minnesskylten. 
Tidens tand helt suddat ut kungaparets autografer. 
Vi var helt eniga. 
Uselt skött av Lomma kommun. 
I stället fick jag berätta om hur det gick till 1985. För jag fanns på plats även på den tiden. Fast utan rakvatten.
Se där-så njutbart livet kan te sig med en el-scooter.