Det är inte helt fel förklara det med, att det går framåt för min högra fot.
Vem vill bli av med sin ena fot?
Ingen normal människa, i alla fall.
Läkarna flaggade för, att jag skulle kunna bli av med foten. Det såg länge illa ut. Än är jag inte igenom skärselden, men på rätt väg. (texten fortsätter efter bilderna)
Sjuksköterskorna på Lomma Vårdcentral gör ett storslaget jobb med min risiga fot.
Sårtvätt på längden och tvären, med mystiska vätskor. Skrapning (lätt på handen). Något som ser ut som en frigolitplatta klipps till. Formas och trycks ner i ”hålet”.
Kompressionslindning av hela underbenet.
Stenhårt.
En form av gipslindning utan gips.
Tre gånger i veckan omläggning av ”kulhålet” som inte är något kulhål, men såg länge ut som ett kulhål.
Djupt var det också. Såg till och med skelettbenen till tårna.
Se bilderna här nedanför med datummärkning.
Det började i julas. Plötsligt slog det upp en blodblåsa.
Mer än två månader senare, börjar foten se frisk ut.
Det går framåt med min högra fot.
Bättre kan det inte sägas.
Och visas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar