Kudden

Efter gårdagens upplevelse med foten, gällde det landa mjukt och gott i natt. Då finns det knappast något bättre än gosa med sin favoritkudde. 
För så är det. 
Väldigt många människor har sin favoritkudde. Det är inte ovanligt att folk stoppar ner sin kudde i resväskan när de flyger, kör bil eller åker tåg ut i världen på semester. Kudden är ett måste. 
Ingen pratar om den hemliga kudden som blir en skämskudde.
”Kan inte sova en blund, om jag inte har med mig min älskade kudde,” heter det i smyg, för det är något man ogärna talar öppet om. 
Givetvis har även jag en favoritkudde. Den kan jag knyckla samman till en boll. Viktigt. Min kudde är med andra ord söndermosad. Det är så jag vill ha den. Fullständigt omöjlig för många andra som kudde. 
Ute i den stora vida världen finns också många varianter på kuddar. 
I Kina bjuds du på en riskudde. Stenhård. Gick inte att sova. Jag fick knyckla samman långbyxorna till en kudde. 
I Tyskland fick jag en jättekudde. Mitt söta huvud drunknade i all dun eller vad det nu var. Risken för nysningar uppenbar. 
England svarade upp med en platt kudde som mer påminde om ett örngott. 
I USA vid de stora sjöarna, fick jag en liten vackert broderad kudde som mer hörde hemma i en soffa som prydnad. 
Jag slog en signal till hotellets housekeeping. Beställde en pillow (kudde). In i rummet rullades en vagn med rykande kokt ris. 
Tablå.
Det där med språket kan ställa till det. 
Även för den bäste.