Memoarflik: Resan från vildman till gentleman

Bilden på mig för 30 år sedan är på sitt sätt unik. Ärligt talat. Jag ser mer ut som en vildman än en normal person. Både hår och skägg fick växa vild. 
Så här låg det till. 
När jag drabbades av en allvarlig sjukdom för över 30 år sedan, tog jag beslutet: jag skulle varken raka eller klippa mig förrän jag blev frisk. 
Det skulle visa sig bli en långhårig och skäggig resa, med många tuffa operationer. Långa sjukhusvistelser. Och hår och skägg växte så det knakade. 
Kan inte påstå att familjen jublade. Läkarna jublade inte heller. De visste däremot, att här rörde det sig om en person som lät hår och skägg markera en järnhård vilja till överlevnad. Tog helt enkel kraft med hjälp av hår och skägg. 
”En unik person”, lät det. 
På bilden har ungefär halva min sjuktid gått. Det skulle totalt ta långt över ett år. 
Jo, jag såg för jävlig ut. 
Idag hade jag blivit tagen för terrorist eller kanske t o m iman. För 30-år sedan var det ingen som ens tänkte tanken. 
En dag när allt var över fick hustrun köra ner mig till frissan som på den tiden fanns på bottenvåningen på Lunds Universitetssjukhus. 
”Kapa av allt. Bort med skiten”, sa jag. 
”Allt”, undrade en förtjusande ung dam och letade efter ett ansikte bland allt hår och skägg. "Du menade, både hår och skägg?"
"Yes my lady"
Så blev det också. En ny person trädde fram.
I dag ser jag mer ut som dirigent från gamla tiders Centraleuropa. 
Det får vara gott nog.