Igår kväll när jag satt i TV-soffan och njöt av Sven-Bertil Taube, började plötsligt en massa siffror pocka på i mitt huvud.
Till slut var jag tvungen gå in på Migrationsverkets hemsida.
Till slut så googlade jag för brinnande livet.
Till slut satt jag där med en massa siffror som knappast var så mycket bättre för min sinnesfrid, utan snarare tvärt om:
så mycket sämre.
Det har idag kommit över 80 000 flyktingar till Sverige. Bara på en höft, för knappast någon har koll på den riktiga siffran.
När år 2015 läggs till handlingarna, kan det enligt diverse inte alls pålitliga prognoser ha kommit ytterligare 100 000 flyktingar.
Jag tog siffran, delade på en höft med de 290 kommuner som finns i landet. OM och då menar jag verkligen OM, alla dessa flyktingar skulle delas upp, skulle varje kommun avrundat uppåt få 350 flyktingar. Kan vara fler. Kan också vara avsevärt färre. Troligen det första. Ingen vet, nämligen.
Människor i svår nöd som måste ha bostäder, sjukvård, arbeten, skolgång, inte minst lära sig skriva åt andra hållet samt övrig social service.
Jag tänker då genast på en av mina favorit kommuner, Dals Ed, i norra Dalsland som inte ens har 5000 invånare. Där kommer samhällsstrukturen braka samman. Dals Ed pallar absolut inte hundratals flyktingar.
Tänk då på att jag inte alls har räknat in de över 80 000 som redan kommit hit i år.
Många av dessa sitter idag fast på asylboende.
Ännu inte utplacerade i landets kommuner. Det kan alltså bli nästan på dubbelt så många, alltså 700 flyktingar till varje kommun. OM man nu delar rakt av. Vilket jag inte tror man kommer göra.
Jag tänker på Taubes, ”Den glade bagaren i San Remo”.
Det kanske går, fast allting går på en höft. Bara inte baket redan jäst över. Problemen är i vilket fall som helst gigantiska.
FOTNOT 1. Viktigt. Min kalkyl är ett hemkok. Ska tas med en stor nypa salt, men ändå.
FOTNOT 2. Det måste också byggas minst 100 nya moskéer. Oj, tänkte inte på det, som han sa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar