Stefan Löfvens tält och flyktingkatastrofen: Risk för snömos!

Jag både ser, hör och läser samt registrerar folks oro över den väldiga flyktingvågen som sköljer över Svea Rike. Oro är som sagt var ordet för dagen i Sverige.
I TV ser jag ministrar med statsminister Stefan Löfven i spetsen dra upp riktlinjerna för bättre hantering av asylsökande flyktingar. Vi närmar oss tältläger med stormsteg. Detta när den lömska svenska vintern laddar upp bakom höstlöven. 
På de sociala medierna ryter folk för fulla muggar. Några goda tankar till lösningar lyser däremot med sin frånvaro: stäng gränsen eller så kulsprutan som den där förtappade Sverigedemokraten föreslog. 
Det går naturligtvis inte. 
Stänger vi gränsen blir vi ett nytt Nordkorea. 
Hur är det med visumtvång som regering Bildt införde i samband med Balkankrisen? Går inte. Nu är vi med i EU med öppna gränser. Det var vi inte då. 
Jag läser regeringskansliets text om en nationell samling den 12 oktober på Münchenbryggeriet i Stockholm, för att, som man skriver, tillsammans skapa ännu bättre förutsättningar för nyanlända som kommer till Sverige. 
Statsminister Stefan Löfven står värd för konferensen och har bjudit in cirka 800 deltagare till en nationell samling, Sverige tillsammans. 
Alltid något.  Men...det får inte bli snömos av mötet.
Grunnar en hel del över den rådande situationen. Kommer fram till en nästan omöjlig ekvation, där 2 plus 2 blir fem.
Till slut har jag från Lommas horisont bestämt mig. 
Jag bryter mot alla. Går mot strömmen. 
Beslutar mig för att tänka positivt när övriga Sverige verkar tänka negativt. Jag tror det är det enda rätta, annars blir man till slut galen. 
I detta krisläge måste vi vanliga enkla människor lita på våra folkvalda samt de inblandade myndigheterna. 
Vilka ska vi annars lita på? 
Grannarna? 
Släkten? 
Vännerna på Facebook?
Rapport?
Snabbköpskassörskan?
Fast jävlar vad jag saknar en landsfader som slog näven i bordet och visade var skåpet skulle stå. 
Det om något hade varit positivt.