Det här med att inviga saker och ting, har sina risker när allt brister. Är organisationen för spektaklet yvigt, kan det mesta gå åt skogen. I detta fallet rakt ner i den nya kanalen i Lomma. Byns första och enda kanal.
Hela den här historien började i november 2011. Det var när kanalen började anläggas.
Jag föreslog kommunens projektchef, Ingemar Nilsson, att mina bloggläsare skulle få komma in med namnförslag på kanalen/bron.
”Toppen”, kvittrade Nilsson.
Mitt upprop på bloggen gav stort gensvar. Många härliga namnförslag droppade in. Nilsson och jag var mer än nöjd.
Tiden gick.
Kanalen klar för invigning i söndags.
Grejen var den att byggherren JM tänkte smått. Lomma kommun tänkte stort. Det gick som i den folkliga skrattrullen, ”Göta Kanal”, rakt ner i kanalen.
Det kom helt enkelt alldeles för mycket folk till invigningen. JM överkörda. Kommunen morrade.
Värst för kommunhövdingen, Anders Berngarn, som i sitt invigningstal fick skrika sig hes, för att höras. Någon hade glömt ett högtalarsystem.
Samma öde drabbade PRO:s skönsjungande kör. Utan högtalaranläggning vann vintern över sången.
Trist.
Det heliga vattenpåsläppet som utlovats, skedde med dykares hjälp några dagar innan. Tomt på folk.
Sorgligt.
Namnet på härligheten då?
”Jag hör av mig till dig, när vi har något klart”, meddelade en stressad projektchef Nilsson mig.
Ja, som inte allt detta var nog, så tog gratiskorven slut. 200 stycken korvar.
JM:s marknadschef, Pernilla Magnusson, fick snabbare än blixten se till och rensa butikerna i Lomma på all korv. Korvpatruller skickades ut.
En total katastrof hotade. Aldrig kunde JM drömma om att Lommaborna skulle glufsa i sig korv på detta viset.
Göta Kanal.
Filmen ni vet.
Fast på riktigt.
(Ett speciellt tack till Lasse för bilderna. Lasse, däremot, funkar nämligen alltid. Löpsedeln har jag själv snickrat samman, så det så.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar