Memoarer: ”När jag förvandlade Olof Palme till pryo-elev”!

Titta på den här unika bilden av Olof Palme som min fotograf Gösta Axelsson tog för många år sedan. Det var t o m långt före pryo omvandlats till prao-elev. Men först en bakgrund. 
Jag träffade Olof Palme första gången i början av 1970-talet. Palme tämligen färsk som statsminister och jag tämligen färskt som journalist. Jag presenterade mig, Calle Rockbäck , reporter på Arbetet. Olof sa Olof och så tog vi i hand och log mot varandra. 
Ett fast handslag. 
Jag ställde nervöst mina taffliga frågor.
Ett kort möte. (texten fortsätter efter bilden)

Sedan gick det drygt ett år innan vi träffades igen. 
”Calle Rockbäck från Arbetet, ser jag. Hej”, sa Olof Palme. 
Jag blev paff. 
Hur kunde landets statsminister komma ihåg mitt namn? 
”Jag har lätt för mig att minnas namn”, svarade Olof och log. 
Det slutade med att vi drack kaffe tillsammans på Folkets Hus i Uddevalla, Bohuslän. En svansande lokal partipamp fungerade som servitör. 
Vi pratade mest om alldagliga företeelser. 
Skit samma, med andra ord. 
Men vi fann varandra. 
Klickade som man också säger.
Egendomligt. 
Förunderligt. 
Jag och landets statsminister.
Min mamma, egen företagare och liberal, skulle trots allt varit stolt om hon vetat. (texten fortsätter efter bilden)

Telefonen.
Jag hade plötsligt fått en direktlinje in till Olof Palme på regeringskansliet i Stockholm. Om han inte var på resa eller satt i möte svarade han själv direkt. 
Ofta ringde han efteråt upp mig. 
”Hej Calle”. 
Han var hur tillmötesgående som helst. 
På den tiden inte så märkligt. 
Den reporter som i dag ringer till regeringskansliet, kan se sig i stjärnorna om att få prata med statsministern. 
Nya tider. 
Moderna tider. 
Allt för många vakthundar som måste passeras. (texten fortsätter efter bilden)

Nu till artikeln med Olof Palme som pryo-elev på Abbas nya konservfabrik i Uddevalla, en ruggig novemberdag 1974. 
Olof Palme kom på arbetsplatsbesök i Bohuslän, nästan direkt från statsbesök i Frankrike, Västtyskland och ett uppmärksammat möte med Arafat i Alger. 
Jag hade med mig en pryo-elev i släptåget. 
Då fick jag idén. 
Ville Olof Palme sätta på sig elevens pryo märke? 
”Visst, ta hit det”, sa han och så skrattade vi gott. 
Därför kunde jag köra ut en fräck vinkling i Arbetet som uppskattades mycket. En annan gång kanske jag berättar om när jag avslöjade, att Olof Palme utsatts för ett tidigt hot, rent utav det första kända. 
Den gången drack vi kaffe på Folkets Hus i Dals Ed, norra Dalsland, men då var även SÄPO med vid kaffebordet. 
Se där, ett annat udda minne i memoarboken.