

Det finns både likheter och olikheter med Lomma.
Likheterna är att människor dog och än i dag dör av asbest.
Likheterna är också de boendes reaktion. I Lomma försvarade de anställda företaget Euroc ända ner i graven. Det var samma positiva tongångar i Libby.
Likheterna är också att både bolaget i Libby (1990) och Lomma (1977) fick klappa igen.
Likheterna är vidare, att man inte vill tala om det. Tystnad råder än i denna dag. I Lomma. I Libby har man vaknat, så där har vi en olikhet.
-Det är massmedias fel. Det är inget att prata om, har man sagt till mig. Det är samma tongångar som det varit i Libby.

I Lomma skedde förädlingen i fabriksbyggnader. Där blandades det samman med tex cement och förvandlades till ett populärt byggnadsmaterial. Fast de anställda tog likt förbannat med sin skiten hem och in i samhället. Det satt i kläderna.
Olikheterna är också ersättningsnivån till de drabbade. I Libby talas det om miljarder kronor. I Lomma en spottstyver.

Fast här har man ett problem. Företaget WR Grace sattes snabbt i konkurs, för att komma undan sitt ansvar. Trots det har hundratals miljoner betalats ut. Myndigheterna står för notan, så här långt, vill säga. Rättegångar pågår. Och nya planeras.
Euroc som skötte eternithanteringen i Lomma, bytte senare namn till Scancem och Heidelberg Cement, så var det med det.
FOTNOT 1: Jag har mötts av en väldigt positiv respons efter gårdagens Uppdrag Granskning med Janne Josefsson.
FOTNOT 2: Lomma kommuns hemsida om hanteringen av asbest. HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar