När prins Carl Philip och jag satt under näsduksträdet och knaprade firre!

Nu blommar löken, heter det som bekant. I den ljuvliga Alnarpsparken utanför Lomma blir det i stället: nu blommar näsduksträdet.
Under samma förtjusande träd som jag placerat mig, satt även lantmästarstudenten Carl Philip och åt lunch. Dagens rätt för 60 svenska trötta riksdaler på Syltan som restaurangen kallas för. Prinsen satt alldeles snett bakom mig.
Vi mumsade i oss knaperstekt kummel i rödvinssås med nypotatis. Till det drack vi isvatten med bubblor i. Folknykterhetens dag på ingång och då får man visa en viss värdighet.
Nu var jag inte på Syltan för att träffa prinsen. Nej, jag var där för att beundra det unika näsduksträdet som nu står i full blom.
Under vår måltid hängde dessa egendomliga blommor som faktiskt ser ut som vita näsdukar, rakt över oss.(texten fortsätter efter bilden)

Nu är jag varken någon paparazzofotograf eller skribent från skandaltidningen, News of the World. Jag är med min mjuka framtoning en vänlig själ, så jag visade Carl Philip respekt. Han fick vara i fred.
I stället vandrade jag ut i den förunderligt vackra parken med tusentals intressanta buskar och träd och tryckte örat till marken och lyssnade av läget för prins Carl Philip. Här får kung Carl Gustaf och drottning Silvia en exklusiv rapport, direkt från, så att säga, hästens mun:
”Er son har fullt ut blivit accepterad på lantbruksuniversitet i Alnarp. Han behandlas som vem som helst, precis som en helt vanlig och normal människa. Trots påbud från skolans ledning, att han ska tilltalas prinsen gör ingen det. Alla säger Carl Philip. Han vill nämligen själv ha det så.
Carl Philip stortrivs i den underbara miljön. Med sitt humoristiska och lättsamma sätt har han blivit mycket populär. Nästa gång han kommer hem till slottet, kan han dessutom skryta med att han varje dag lunchar under ett näsduksträd.”
Det är trevligt med näsduksträd.