Första maj firandet i Lomma: Bilder på den socialdemokratiska krisen!

Det heter att en bild säger mer än tusen ord. I Lomma är det mer än så. Där är det TVÅ bilder av arbetarrörelsens första maj-firande.
Den översta bilden med en rullator i centrum med det enda lokala budskapet (det fanns sammanlagt FYRA demonstrationsplakat).
Den understa bilden på en tom gata i Lomma. Här brukar förstamajtåget dra fram med en bumpa-bumpa orkester i täten. I år var det tomt. Inget tåg alls. Inställt. Orkestern har blivit för gamla och trötta, eller hur det nu var.
Det är två talande bilder om en socialdemokrati i förfall. Två starka symboliska bilder som säger en hel del om hälsan inom partiet.
I solen utanför Dansrotundan har 47 personer bänkat sig. Alla frälsta sedan många år tillbaka. Minst 40 är pensionärer, flera med rullatorer.
Det ger intryck av sista smörjelsen. Över måttan trist. Min mammas moraklocka stannade.
-Nästa år får vi skärpa till oss, säger oppositionsrådet Karin Lyberg till mig (bilden här ovanför).
-Ja, det behövs verkligen, svarar jag.
När alla reportrar och TV-kameror i riket flockades kring Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin, tog jag pulsen på den för socialdemokraterna så viktiga lokala politiken, själva ryggraden. Kärnan i den politiska verkligheten.
Det mest spännande jag såg var när Anita Jönsson som suttit i riksdagen i 18 år (1988-2006) gick omkring och fotograferade mötesdeltagarna-se bilden här nedanför.
Det blev egentligen tre talande bilder.
Karin, Anita, Kenneth och allt vad de lokala kämparna heter i Lomma, jobbar sig säkert röda för partiet. Det räcker inte.
Allting fastnar på ledningen med Mona Sahlin i spetsen och ett LO-ånglok som gått i baklås.
I Lomma stannar inte ens tågen.
Det finns bra rullatorer kvar.



Copyright bilder och text Calle Rockbäcks BLOGG