torsdag 28 maj 2009
De bar på samma dröm!
Egentligen borde jag i dag ha skrivit om njurtransplantationen som kronprinsessans Victorias kärlek, Daniel Westling, gått igenom. Jag känner mig kallad på grund av min bakgrund som ett ärrigt operationsproffs. Dessutom har jag fått min högre njure avlägsnad efter en dramatisk njurcanceroperation. Nu blir det inte så.
Jag har nämligen drabbats av en efterdyning på grund av gårdagens inlägg-se här nedanför-att Expressen förväxlat Wanja Lundby-Wedin med en kopia.
I början av 1980-talet fanns det två unga och hungriga reportrar. De bar på en dröm om att bli undersökande reportrar. Det var inget ovanligt på den tiden. Vi var många journalister som drömde om det Stora Avslöjandet.
Båda hade goda förutsättningar: de var vetgiriga, duktiga och ödmjuka med en kantig framtoning.
Deras namn: Mikael Ölander och Harald Treutiger.
Harald Treutiger for fram som en tornado på Malmö-TV. Han hade bråttom, bråttom. 1990 blev det dundersuccé med "24 Karat" med Harald som programledare. Han utvecklade snabbt en personlig och omtyckt stil.
På Kvällsposten som sedan blev iDAG, satt Mikael Ölander och gnetade och gnetade. Mellan varven levererade han en braknyhet. På redaktionen lyste avundsjukan i kollegornas ögon.
Harald seglade vidare på sin räkmacka och kunde visa upp tittarsiffror som t o m fick Hyland att lyfta på ögonbrynen.
1997 gjorde han sitt sista stora jobb för SVT. Han blev programledare för den då omdiskuterade programformen ”Robinson”.
Året efteråt blev en vändpunkt för både Mikael och Harald. Harald föll för mammons kulor och gick över till TV3 och begick harakiri som TV personlighet.
Kvällposten eller iDAG gick upp i Expressen. Där upptäcktes Mikael Ölanders utsökta egenskaper som undersökande reporter. Mikael blev Micke och startade en intressant resa mot höjderna som vi ännu inte sett slutet på.
Harald Treutiger vet jag egentligen inte alls vad han gör i dag. Han for upp som en sol och ner som en pannkaka. Någon undersökande reporter blev han då inte.
I stället hånades han bland kollegerna (avundsjuka) som en lek farbror i TV.
Hur vet jag då allt detta?
Jo, jag har varit deras chef.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar