Löparkungen hela veckan lång...

Detta är utan tvekan en av de mest märkliga bedrifter jag sprungit (häpp) på.
I Norge föddes 1795 Mensen Ernst i en liten by vid det fagra Sognefjord, Norge. Mensen växte upp och blev sjöman, så långt är allting helt normalt. Därefter börjar galenskaperna.
Tydligen gillade Mensen Ernst att löpa mer än något annat här i livet. Den första riktigt utmaningen sprang han från London till Portsmouth, 120 km på 9 timmar.
Nu fick han tydligen blodad tand för sedan klämde han London-Liverpool, 23 svenska mil på 32 timmar.
Det bör påpekas att ett vanligt hederligt maratonlopp är på ca 4,2 mil.
Efter 32-timmars-löpningen-bragden ville folk genast utmana denna märkliga norrman. Vadslagning. Mensen Ernst sprang då sträckan Paris-Moskva. Det tog nästan fjorton dagar och Mensen sprang 17-18 mil om dagen!
Nu vilade Mensen Ernst ut i två år. Det kunde kanske behövas, skoskav och annat elände.
När den bayerska kungahuset bad Mensen att sticka iväg med några brev till den grekiska kungen på Peloponesos, fick det bli så. Färden från München tog 24 dygn.
Håll nu i er för 1836 var Mensen Ernst i storslag efter uppvärmningen till den grekiska övärlden.
Han fick tjänst hos Ostindiska Kompaniet och löpte från Konstantinopel till Calcutta, Indien, på mindre än en månad.
Jag blir alldeles matt av att bara läsa om det. Mensen Ernst var däremot inte det minsta tagen. När han sprang hem genom Centralasien hade Mensen på 59 dygn kutat 800 MIL !!!
Fast det kan även bli för mycket av det goda.
1841 trädde Mensen Ernst i tjänst hos en forskare med uppgift att kartlägga Afrika. För hans räkning skulle han dra iväg från Schlesien i Tyskland och SPRINGANDE söka Nilens källor. Det började storstilat. Redan efter 30 dygn var Mensen Ernst framme i Jerusalem. Nu fortsatte han i god fart visa Kairo söderut till Nubien men blev törstig. Tog sig en slurk av Nilens äckliga vatten, fick kolera och dog på fläcken år 1843.
I dag ligger Mensen Ernst begravd vid en av Nilens kataraker.
Nu kommer lite överkurs made in Mensen Ernst.
Han sprang ofta med ett par skidor över axeln. Skidorna var bra att ta till över sank mark, myrar och annat skit som låg i vägen.
Nu orkar jag inte mer. Orkar du som läser detta?
Jo, det lär visst vara sant. Mensen Ernst är i så fall världens bästa löpare genom tiderna än i denna dag. Fast egentligen vet jag inte vad jag ska tro om sanningshalten, fast andra sidan. Han var norrman...

OBS: Sugen på sport nostalgi? Tiita in på www.callerockbackssport.blogspot.com