Lomma i går: Hösten bromsade in-tomt i badet slutslickat på glassen

I går-måndag-tog jag min vanliga Lommatur med min el-skoter. En runda jag kört i stort sett varje dag sedan den 5 maj. 
Fast i går blev jag förvirrad: tomt på badande-slutslickat på glassen. 
Ingen människa alls i sikte. 
Vädret godkänt för ett dopp. 
Vattnet inbjudande med 22 grader. 
Problemet var bara att hamnbadet var helt tomt på folk. I alla fall just då jag kom farande i 10 km/tim. 
Glasskiosken som varit nära sprängas av glassugna i månader. 
Stängd. 
Annat var det förr-nedersta överkryssade bilden på löpet. 
Allt samlat i ett paket, gav en egendomlig känsla av att hösten bromsat in. I så fall för en kort stund. 
SMHI har lovat värme de närmaste dagarna, sedan är det nog definitivt kört. Så passa på ta en dopp. 
Jag kommer sakna sommaren. 
Det har varit hur kul som helst få lära känna folk, från när och fjärran. Alla har varit glada. Människan blir glad av sol, bad och glass. 
Så här såg det ut i går, när hösten bromsade in över Lomma. 
Rent av deprimerande.

Så började den vilda jakten på minnesstenen i Lomma

Det var hösten 2008 som den vilda jakten började. Orsaken tämligen trivial: ingen visste något om de tre minnesstenarna som placerades ut, efter stormen som drog in över byn annandag jul 1902. 
Jag bestämde mig för att lösa gåtan. 
Fanns stenarna över huvud taget kvar? 
Det skulle visa sig bli en grannlaga uppgift. 
På översta bilden på löpsedeln står jag och kompis, Bo-Göran, efter vi hittat den ena stenen. 
Minnestexten sliten av tidens tand. 
Uppdraget inte helt lätt. 
Till slut spårade vi stenen i den vildvuxna lövskogen som då fanns i anslutning till det som idag heter Sjögatan som mynnar ut i Lomma Beach. Nedersta bilden på löpsedeln. 
Numera har det byggts bostadshus på platsen. Skyltar om privata områden har också sats upp. Borta är lövskogen som jag kallade för Lommadjungel. Borta är också minnesstenen. Så vida den inte är flyttad. 
Vad vet jag? 
Sist jag såg den, var den 18 april 2009. 
Området skövlat. 
Markarbetet påbörjat för det som ska bli bostadshus. Ute på det som numera var ett öppet sand/jordfält stod minnesstenen. 
Nergrävd men säkrad-se bilden här nedanför. 
Var finns den idag? 
Blev den begravd på platsen?
Med bostadshus som kistlock.
Någon som vet? 

MFF-Hugos premiärmål i allsvenskan -finare än snus!

Det är något extra få debutera i MFF i allsvenskan och bli premiärskytt. Det var precis det den 19-åriga mittbacken, Hugo Andersson, gjorde i lördagens match mot Trelleborgs FF. Redan efter två minuters spel smällde nykomlingen in 1-0 till MFF. 
Det hör absolut inte till vanligheten. Fast det inträffar lite då och då. Oftast går det  många år mellan händelsen. 
För Hugo räckte två minuter. 
Sedan pang. 
I mål. 
Nu ska jag sätta lite extra press på ynglingen. 
På rak arm kan jag räkna upp tre riktigt stora MFF-legendarer som också blev premiärskyttar i sin MFF debut. 
Bosse Larsson som den 8 maj 1962 debuterade i en match mot brasselaget, Flamenco, på Malmö Stadion. Redan efter 20 sekunder smällde han in 1-0 till MFF. Bosse var 18 år och jag glömmer det aldrig. 
Jodå, jag var där. 
Bosses resa till stjärnorna kunde börja. 
Nästa minne är jag osäkert på, men ändå en målspruta av rang. 
Jag väljer ta med honom ändå. Därför jag tyckte så mycket om Lasse. Både på som utanför planen. En gentleman.
Lasse Larsson. 
Han var enastående i sitt slag. 
Mr HatTrick, kallades han för.
Fick Tipstjänst hattar för besväret.
Det blev många.
Innanför straffområdet var Lasse obeveklig. En av mina verkligt stora favoriter. Tyvärr avled han 2015, endast 52 år gammal. 
Sedan har vi då Daniel Andersson. 
Hans debut i allsvenskan är minnesvärd. 
Det är 1990-tal. Alla talade om Roys andra påg. En sällsynt pärla. Storebror Patrik var redan en etablerad stjärna med ett VM-brons. Daniels talang ansågs större än broder Patrik. 
MFF-debuten i allsvenskan minst sagt lyckosam. 
Daniel avlossade en rökare i krysset från 25-30 meter. Glömmer kanonen aldrig. Så, Hugo Andersson, känn ingen press. 
Du har hamnat bland idel ädel fotbollsadel. 
Det fixar du.

Lördagsgodis åt fel håll: Lommabor fick kallbad i duschen

Ni vet hur det är. 
Du vaknar på morgonen. 
Sömndrucken. 
Klibb i ögonen. 
Gäspande släpar du dig in i duschen, för den vanliga triviala morgontvagningen. Inget märkligt med det. 
En procedur många människor med mig gör varje morgon: dels för vakna, dels för skölja av nattens kroppsliga odör samt för fräscha upp sig inför dagens vedermödor. 
Du skruvar på vattenkranen i duschen. 
Alltid inställd på din favoritvärme. 
Du får i stället ett rejält kallbad över dig. 
Isigt vatten. 
Visserligen har sommaren varit ovanligt het, men en iskall dusch på morgonkvisten är föga uppmuntrande. 
Du som brukar sjunga i duschen, svär plötsligt som en borstbindare. Du som aldrig tar en ton, följer samma spår. 
Så hade vi det hemma hos oss i morse. 
”Förmodligen någon som grävt av en kabel,” tänker jag. 
Det har hänt förr i Lomma. Allt byggande har nämligen sitt pris. Kollar Lomma kommuns hemsida. 
Finner ingenting. 
Ringer Flax som är hövding i min bostadsrättsförening. 
”En pump har stannat i vårt pannrum,” förklarar en något stressad hövding för mig. Jourtjänsten larmad. 
Snart nog kan vi åter börja sjunga i duschen, Gott Folk. 
Allt har sitt pris efter ett överraskande kallbad på morgonkulan. 
Tålamod är ett annat pris. 
Det har jag.

Lomma i miljötoppen-botten i historisk minnesvård

Annandag jul 1902 drabbades Lomma av den värsta stormen i mannaminne: vattennivån steg med över två meter. Hus raserades, båtar hamnade långt upp på landbacken. Lommabukten fylldes av skrikande grisar. Självhushållningen blåste nämligen ut i havet. 
Ingen talade om klimatförändringar. Andra sidan skulle det dröja nästan 70 år, innan Miljöpartiet dök upp på den politiska kartan. 
Hur som helst. 
Tre minnesmärken i form av stenar placerades ut på tre olika ställen i byn. 
Över hundra år senare läste jag om katastrofen i ett historiskt minneshäfte på biblioteket. Jag började gräva i det numera helt bortglömda dramat. 
Det första jag frågade mig var tog de där minnesstenarna vägen? 
Fanns de kvar idag? 
Sökandet sattes i gång. 
Det blev ett väldigt letande. Till min ovärderliga hjälp hade jag Lommabon och min kompis, Bo-Göran. 
I oktober 2008 kunde jag så på bloggen berätta om var vi fann den första stenen. 
Sedan följde det slag i slag. 
De båda sista minnesstenarna kunde jag skriva om i januari 2009. 
Nästan tre år senare kunde jag avslöja att en Lommakvinna dog av sviterna efter stormen. Gammelmor Carma-se lilla bilden till höger-bodde i sitt lilla hus tillsammans med sin familj vid Södergård, söder om dagens Lomma, där gamla Västkustvägen pilar fram. Hon åkte med ut i Öresund.
Dog sedan av lunginflammation efter det ofrivilliga badet. 
Idag vet jag inte var de två övriga stenarna tagit vägen. 
Den tredje historiska stenen fann jag gömd bakom en båt på Varvstorget-se bild på löpet och här nedanför. 
Lomma kommun har prisats för sitt miljötänk. När det gäller historiska minnesmärken råder det bottenläge. 
Jag får ge mig ut på jakt igen.

Socialdemokraterna i Lomma polisanmäler sabotaget mot valaffischerna

Trist men sant. 
Någon eller några ägnar sig åt sabotera valaffischerna i Lomma. 
Jag fann attacker mot valaffischer både på Hamntorget och utefter Karstorpsvägen. 
Någon eller några sprejar kryss eller andra tecken över våra folkvalda. 
Ett sällsynt korkat nöje. 
”Ja, vi har många affischer som rivits bort eller det målats på. Liberalerna har samma problem. Vi sätter upp nya hela tiden. Ikväll ska vi ta upp frågan i vår styrelse om en polisanmälan. Vi har redan diskuterat det med liberalerna. Det är sååå trist,” säger socialdemokraternas oppositionsråd, Lisa Bäck, i Lomma till mig.
Det måste vara någon som hatar demokrati, tänker jag.
Trist men sant. 
Senare under kvällem kom så beskedet. 
Socialdemokraternas styrelse i Lomma kommun beslutade lämna in en polisanmälan. 

Blandat och gott i Lomma-från lövbiff till trosor

För inte allt för många år sedan, fanns butiker i Lomma som sålde både dam-som herrkonfektion. 
Sedan kom nybyggnationen. 
Det mesta revs. 
För inte säga allt. 
I stället växte det upp banklokaler, mäklarkontor och matställen. Den som ville köpa sig lite kläder fick åka till ett köpcenter, någon mil bort. Inte ens en vettig leksak till barnbarnen finns att köpa. 
Enbart banker, mäklare och matställen. 
Flera exotiska. 
Den tyska matkoncernen, Lidl, med över 5000 butiker i Europa, upptäckte naturligtvis klädnöden bland Lommaborna. 
Försiktigtvis blandade man upp sitt sortiment med grillskivor, kycklingben och annat i matväg, med underkläder, klänningar, jeans, sneakers, tröjor med mera. För både män och kvinnor. Det skulle visa sig bli ett smart drag. 
Jag kan konstatera, att klädutbudet i Lidl:s butik vid infarten till Lomma från motorvägen, växer med de färdiga maträtterna som tar mindre plats, helt enkelt. 
Det är alltså så här det ser ut för de Lommabor som vill köpa sig en klädtrasa. En märklig och förvånande utveckling. 
Från vardagsmode till getost i saltlake. 
Känn på den, Gott Folk. 
Framtiden då? 
Fler banklokaler och mäklare. 
Jodå, det går visst det.
FOTNOT. Samtliga bilder är från veckans reklamutskick från Lidl. Jag har på löpsedeln lagt in köttbilderna.