Bildbeviset på den rekordsena VÅREN!

Så här är alltså läget.
För exakt på dagen ett år sedan hade syrenen slagit ut i min Täppa. I år samma tid, samma datum, samma buske, är allt ännu så länge grått och trist. Syrenen är endast i småknopp.
När jag om morgonen lallar ut med "Lilla Vovven", är det vinterjacka på. Det är som om den bitande vintern vill plåga oss in i det sista.
Våren 2009 satt vi ute med kaffekoppen och gottade oss redan den 15 april och tidigare än så.
Hur ser då Valborg ut?
Valborg är som vi alla vet, en osäker kärring. Jag har i mitt långa spännande liv upplevt alla varianter från snöglopp till strålande härliga kvällar med osande grillbiffar.
Jag tittar in på den norska vädertjänsten, Yr. Där stirrar gubben till höger på mig och säger:
"Det rotar seg til med drittvaer".
Ja, i Norge, får vi hoppas.

Bota en trist dag med Sveriges roligaste hundraåring

Mannen på bilden här till höger heter Jonas Jonasson. Jaså, du vet inte vem han är. Då kan jag berätta för dig att han skrivit den roligaste bok jag någonsin läst. Inte bara jag, förresten, utan många, många andra också.
Boken heter, "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och getts ut av Piratförlaget.
Bara boktiteln får en bokslukare att bli betänksam. Efter tre meningar är du fast.
Hundraåringen Allan Karlsson är bara helt sjukt (modeord) galen.
Nu far boken som en raket mot toppen i pocketligan. Jag är inte förvånad.
Läs boken. Omedelbart. Den räddar din trista dag.
Om 36 år fyller jag 100 år. Jag måste också försöka kliva ut genom hemmets fönster och försvinna, helt enkelt göra en Allan Karlsson.
Problemet är bara att jag inte äger Allans formidabla bakgrund.
Problemet är också att jag med största sannolikhet när dagen randas, vilar tre alnar ner i jorden.
Jag har därför bestämt mig för att göra min egen variant av Allan Karlsson.
"Hundraåringen som klev ur kistan och försvann".
Det borde räcke en bit.

1 maj demonstration i Lomma-i sambatakt!

Efter förra årets dystra 1 maj firande i Lomma, blir det bot och bättring i år.
Bumpa-Bumpa orkestern skrotades redan förra året. Av bara farten rök också det allra heligaste, själva demonstrationen. Det blev tomt som i kyrkan. En stillsam socialdemokratisk hädanfärd till tonerna av kaffe, bulle och rullatorer.

I år ska alltså sambatrummorna ljuda över byn. I täten för det återuppväckta demonstrationståget ska en inhyrd sambaorkester stå för de heta rytmerna. Det har aldrig tidigare inträffat i Lomma 1 maj. Det skrivs alltså något av en demonstrationshistoria på den lilla lokala nivån.
Hjalmar Branting, Hinke Bergegren och August Palm och allt vad de socialdemokratiska legenderna heter, roterar i sina gravar.
Hur i all sina dar ska någon fixa sjunga Internationalen till brassetoner?

FOTNOT: Samling den 1 maj på Hamntorget kl. 09.30. Avmarsch till sambarytmer 10.00.

Monumenten om kärlekstrasslet i kungafamiljen

Det var med viss spänning jag slog upp söndagens kvällstidningar. Frågan var: hur skulle de tre monumenten behandla kraschlandningen mellan prinsessan Madeleine och Jonas Bergström?
Varje söndag publiceras monumentens krönikor i Expressen/GT/KVP och Aftonbladet. Sådana här stekta sparvar kan väl ingen vettig krönikör missa?
Jag började med Liza Marklund i Expressen. Hon var en gång i tiden en driven kvällstidningsjournalist på just Expressen. Numera skär hon miljoner med rätt risiga-förlåt-deckare.
Hennes krönika blev emellertid platt fall redan i rubriken ”Kor får skydd-men inte vi”. Hennes krönika handlar om att kor slutar mjölka av tre volt el.
Tablå.
Inte ett ord om den stora kioskvältare, förlovningen som sprack i det kungliga gemaket.
Vad har Liza Marklund varit den gångna veckan?
I stället fick jag ställa mina förhoppningar till Hermans Lindqvists krönika i Aftonbladet. Han skriver t o m under vinjetten, ”Veckans kungligt”.
Även Herman var en gång i tiden en lysande reporter. Även han samlar miljoner i ladorna, främst genom historiska böcker, om kungar och annat.
Vad skådar mitt norra öga?
Jo, Herman skriver om kungens favorit: Sufflé med Kalles kaviar.
Även han lyckas alltså undvika veckans stora klo.
Obegripligt.
Till slut står mitt sista hopp till Jan Guillou, närmare presentation onödig.
Här slår det gnistor så krönikan i Aftonbladet ryker. Han sågar medias bevakning av den brustna förlovningen. Det är rena rama motorsågsmassakern av journalistiken. Man kan t o m få för sig att det är Expressens fel att Tiger Woods varit otrogen. Jo, Mäster Monument väver givetvis in även denna affär i sin krönika om den journalistiska behandlingen av kungahuset.
-SLASKJOUNALISTIK, ropar Jan Guillou.
Och så begår han ett lustmord på Expressens hofreporter Johan T Lindwall.
Jag hoppas någon vågar anlita Jan Guillou som reporter på det kommande kungliga bröllopet.
Det kan bli årets mest spännande läsning.
Vågar Aftonbladet?

Till minne av alla brustna förlovningar

DRAMA I LOMMA: Svanarna slåss på liv och död!

I Bagdad briserar de aldrig sinande bomberna.
I Bangkok piskar polisen ”de röda”, gula och blåa.
I Lomma nöjer vi oss med att skåda en bitter strid mellan pappa Svan och Svanen, Long John Silver.
Vi får hårdhänt lära oss, att människosläktets värld är som djurens, hänsynslös.

Förskräckt flyr grågässen den hårda kampen på liv och död. Kampen blir långvarig. Sjöpiraten Long John Silver ser ut att ha övertaget.
Dramat utspelas i de fågelrika farvattnen utanför Gröna Ön som ligger vackert placerad i den nedersta dammen vid Lomma Centrum.
Kan tänkas vill Long John Silver roffa åt sig mamma Svans ägg. Helt enkelt ta över verksamheten i redet i vassruggen.
Gröna Ön, upptäckte bloggen för drygt ett år sedan. Den har legat orörd sedan 1988. Ingen har besökt den. Det är Lommas svar på Pepparholmen med självsådd växtlighet. Ön är också en populär häckningsplats.
Jag larmade Helena Björn, kommunens miljöstrateg. Hon såg helst att ön förvandlades till ett forskningsprojekt.
Har det då hänt något? Jag vet inte. Jag får kolla med Björn.
Svankampen slutade emellertid med att pappa Svan drog sig segrande ur striden. Mamma Svan kliade sig på bröstet av tacksamhet. Sjöpiraten Long John Silver lär slicka sina sår i Pildammarnas rika vattenflora i Malmö.
Där kanske det finns en ungmö för svanarnas sjöpirat Long John Silver.

FOTNOT: Vi tackar lommabon, Peter Aspe, för de dramatiska bloggbilderna.

...men min Herre Skapare! Vad håller människan på med?

Fredagen blev en underbart tokig dag i Lomma, men så har Georg som i George Formby (1904-1961), namnsdag. George Formby skrattade vi gott åt på stenåldern.
Vi benar upp:
Det började med att Anticimex ryckte ut till min bostadsrättsförening, Skrattmåsen, av alla namn. Kampen mot de äggläggande fiskmåsarna har inletts.
I går en gräsklippare som tvättade taket. I dag frustande män som klängde efter måsägg. Vi måste ha kolossalt unika takåsar i Lomma. Inte nog med det, för rätt som det var så dök min lumparkompis från tiden med Flygande Tunnan upp.
Jag var på väg ner för att bli i gasen på bussatorget. Skånetrafiken skulle leverera de nya bussarna som, enligt kommunalrådet Anders Berngarn (m) går på matavfall som omvandlas till gas.
Det blir man glad över att höra. När jag slänger en bit unken falukorv, kommer du till Arlöv. Tänk på det.
Annars var det väldigt fina bussar, inte minst för handikappade. Grattis. Äntligen.
I vimlet sprang jag på reportern Tobias Christoffersson som förmedlar all den kunskap om gasbussarna till omvärlden som jag inte begriper.
-Är det så idylliskt i Lomma som du skriver i din blogg, frågade han.
-Landet Astrid Lindgren, svarade jag och klappade om oppositionsrådet Karin Lyberg (s), där hon stod med sina gulliga barnbarn.
-Nästa gång du sover över hos mig, får du bli i gasen på riktigt, tjoade hon.
-Visst, svarade jag.
Fattas bara.