Så grävde jag fram den fantastiska historien om Sitting Bulls fästmö

 

Oljemålningen av den legendariske Hunkpapa Lakota-ledaren Sitting Bull (siouxhövdingen) är gjord av kvinnan till höger, Caroline Weldon. Mer om paret senare. 

Mitt intresse för ursprungsbefolkningen i Nordamerika formades av Hollywood under uppväxten. 

Det gav mig en skev och falskt bild av detta nomadfolk. 

När jag blev vuxen läste jag in den sanna förskräckliga historien om deras bittra öde. 

Jag besökte indianreservat i USA. 

En midsommar i USA blev jag och min familj till och med adopterade av en indianstam. Bjöds också in till en eldig sammankomst. Vilket på sitt vis var omtumlande. 

För över 20 år läste jag om att Sitting Bull faktiskt levde en kort tid tillsammans med Caroline Weldon. En vit kvinna från New York. Min nyfikenhet var väckt. Vem var hon? 

Där tog det stopp. 

Dåtidens Internet tom på uppgifter. 

I måndagskväll såg jag att SVT Play lagt ut filmen, "Woman Walks Ahead". (texten fortsätter efter bilden)

Det visade sig att filmen handlade just om aktivisten och porträttmålerskan, Caroline Weldon. 

Hon gav sig ut bland de råbarkade busarna i Vilda Västern. Hamnade i indianland. 

Sitting Bull skulle förevigas i en oljemålning. Vilket hon lyckades med-se vinjettbilden. 

Snacka om hjältesaga. 

Vilket mod. 

Filmen, "Woman Walks Ahead", genomslag gigantiskt. Turisterna flockas numera kring oljemålningen av Sitting Bull. Han hänger på en vägg i State Historical Society of North Dakota.

En gång i tiden köpt av en soldat för två dollar.

Däremot nuddar filmen endast vid deras kärleksaffär. Efter filmen finns numera alla tänkbara uppgifter om paret på Internet. 

Jag blev golvad.

Caroline Weldon levde mellan1844-1921. Omkom i en lägenhetsbrand i New York. 

Sitting Bull ca 1831-1890 blev mördad. 

Hon ligger begravd på en kyrkogård i Brooklyn, New York. Medan det råder oklarheter om Sitting Bulls gravplats i South Dakota.

Tala om Romeo och Julia. Fast på ett annorlunda vis som inte ens William Shakespeare kunde drömma om.

FOTNOT: Idag är inte ordet indian politiskt korrekt. Ordet anses rasistiskt. Döm själva. 

 

Memoarblixt: När jag drog anden ur Aladdins lampa

Satt och tittade på Claes Malmberg som gästade TV4 i morse. Han ska spela Aladdins ande ur lampan som ska ut på turné över hela landet. 
Jag fick en kick 67 år (ungefär) tillbaka i tiden. 
Den fantastiska sagoboken, ”Tusen och en natt”, på sex band som kom ut 1941, blev min första resa in i sagornas värld. Boken innehöll fantastiska illustrationer i färg av Gudmund Hentze. 
Många bilder dramatiska med avhuggna huvuden. Därför blev jag absolut förbjuden titta i böckerna som stod på parad i mosters bokhylla. 
Ni vet hur det går när vuxenvärlden förbjuder barn för saker och ting. Då blir det genast oändligt mycket mer spännande att bryta mot alla tänkbara förbud. 
Så där satt jag som liten rar gosse och bläddrade i smyg för glatta livet. Jag kunde ännu inte läsa, men se på alla de fantastiska (ruskiga) illustrationerna funkade mer än utmärkt. Visst blev det nätter med mardrömmar. 
”Gossen gnyr och skriker i sömnen,” sa moster till min mamma. 
”Ja, han är ett oroligt litet barn, gossen vår,” fick hon till svar. 
Aladdins ande i lampan blev alltså min resa in i böckernas förtrollande värld. En kärlek som består än i denna dag 67 år senare. 
För många, många år sedan blev jag arg på livet. 
Riktigt arg (väldigt ovanligt). 
Då målade jag i vrede i olja ett stort porträtt av Aladdins ande. 
Det gick fort. 
Jag kastade mig över duken. Gjorde argsinta dragningar och bankade dit oljan. Det blev som det blev. 
Inget mästerverk. 
Trots det hänger den väldiga oljan i dag över pianot som en musikens ande.  Om inte annat får den mig att tänka på min underbara moster (1910-1989).
Efter Claes Malmbergs besök i TV4, plockade jag fram, ”Tusen och en natt”, ur bokhyllan som jag inte öppnat sedan tusen år, kändes det som. 
Till min stora förvåning hade jag fångat Aladdins ande, om inte på pricken, så nästan. Bra så. Jag drog i alla fall anden ur Aladdins lampa. 
Alltid något.
Jag tror moster hade gillat min vildsinta tavla.