Coronan bankar på vår dörr-vän sjuk i covid-19

 

Det kryper närmare, Gott Folk. 

Det där förbannade viruset rustar på bred front inför jul-och nyårshelgen. 

174 nya dödsfall i hela landet sedan igår. 

I Skåne 55 nya dödsfall.

Sorgligt.

Region Skåne betonade i morse på sin presskonferens, att smittspridningen ökar bland alla åldersgrupper. 

Det gäller min själ stänga dörren om sig. 

I går fick jag också information om en vän som åkt dit på covid-19. 

Det rör sig om en ung och mycket vältränad medborgare. Dessutom genomgått utbildningen om hanteringen av covid-19 inom sjukvården.

Var mycket noga och omsorgsfull.

Välinformerad om riskerna.

Det hjälpte föga. 

Likt förbannat åkte vännen på det. 

Det började i helgen: en väldig huvudvärk. Mådde illa. Tappade sedan all smak och lukt. Extremt trött med en brännande känsla i bröstet. Yrsel. Igen aptit. 

Däckad med andra ord. 

Testades för covid-19. 

Svaret positivt. 

Coronakarantän i hemmet. 

Det kryper som sagt var närmare, Gott Folk. Vi håller tummarna för vår vän, spikar igen dörren och tvättar våra händer.

 

Fattigdomen bankar på vår dörr

Cornelis Vreeswijk sjöng en gång i tiden: 
”Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så” 
En gång i tiden lämnade Sverige fattigstugan bakom sig. Vi utvecklades till ett av världens rikaste länder. Fattigdom fanns i fjärran land. 
Första gången jag kom i kontakt med gräslig fattigdom var 1960. Vår statliga TV-kanal visade i svart-vitt en skriande brist på mat i Etiopien. 
Folk svalt ihjäl. 
55 år senare stirrar fortfarande det döende barnens stora ögon på mig från den flimrande TV-rutan. 
1960 var jag en tämligen nybakad tonåring. 
Rockade till Elvis. 
Åt en tjock grillad med bröd, stark senap, hos Allans, efter sett en spännande västernfilm på Rio i Malmö. 
Idag tycks fattigdomen åter stå och stampa utanför vår dörr. 
Alla dessa flyktingar med trasiga skor. Tiggarna i Malmö verkar trots allt ha rätt så bra på fötterna.  Det är väl vänsteraktivisternas skodon, kan tänkas.
Fast nu är också dessa zigenare/romer från Rumänien av ett speciellt hårt virke. 
Vi har åter börjat bygga fattigstugor i landet. 
Jag minns, ja, det förföljer mig genom livet, den döende lilla flickans förtvivlade ögon som stirrade på mig från den flimrande svar-vita TV-rutan 1960. 
Hon ägde inte ens ett par trasiga skor. 
Jag gråter. 
Inombords. 
”gud fader som i himmelen bor 
kanske vill ha det så”