MFF:s förlust mot Trelleborg...och där släcktes ljuset

Torsk på Lomma

Fiskhamnar har alltid fascinerat mig. 
Under mina år i Bohuslän var jag ofta en sedd gäst i Kungshamn, Grebbestad, Strömstad, Smögen, Fiskebäckskil och allt vad ställena heter. 
Jag dök gärna upp efter turistsäsongen. Det är då som de äkta fiskegubbarna tittar fram ur sin sommardvala. 
Lite ljug på fiskebänken sitter alltid fint. 
Mellan varven hängde jag och pressfotografen Gösta Axelsson med ut, för fånga den tuffa arbetsmiljön på en fisketrålare. Det blev alltid bra reportage. 
När jag flyttade till Lomma blev fiskehoddorna med yrkesfiskarna en given plats. 
I veckan som gick tog jag en tur till ner till hamnen. Bland alla fritidsbåtarna kunde jag skönja en för mig okänd fiskebåt på väg in mot kaj. 
Det var ingen Lommafiskare. 
Nej, det var skepparen Ulf Stahre från Svarte utanför Trelleborg som lade till med sin M/S Falken. 
Han rensade fisk till katten. 
Filead torsk, minsann.
Snacka om kattmat-
Torskrygg.
”Torsken är ännu lite för lös i köttet. Den blir snart mycket bättre,” berättade Ulf för mig. Sedan kom det. 
Alla gosiga fiskehistorier. 
Det visade sig att M/S Falken är en riktig rekordbåt. Riktiga bjässar har fångats som är svenska rekord i störst fångst. 
Sveriges största torsk inte att förglömma.
32, 42 kg! 
Nästan ett monster. Bilden inlagd längst ner på löpet. Fångad vid ett vrak nära Kriegers Flak, 30 km söder om Trelleborg. 
Precis där planerar Vattenfall en vindkraftspark med 128 möllor.  Hur påverkar det torskfisket i framtiden?
Ulf en härlig bekantskap. 
Det var absolut inte sista gången jag träffade honom. 
Torsk på Lomma, skulle man kunna säga.

Ubåtsmystiken-en personlig betraktelse

Det är nästan så man skäms. 
Här har jag i mina två senaste blogginlägg ondgjort mig över min högra höft som gett vika med våldsamma smärtor. Samtidigt utspelas ett ubåtsdrama i Köpenhamn som saknar all vett och förnuft. 
Journalisten Kim Wall från Trelleborg har gått upp i rök i samband med ett reportage om den danske uppfinnaren, Peter Madsens, hemmagjorda ubåt. 
Först registrerade jag nyheten som man gör med en nyhet. 
En i mängden. 
Om än märklig. 
När hennes namn publicerades hamnade plötsligt nyheten i min kropp. Den kom plötsligt nära mig.
Jag har haft många journalistuppdrag tillsammans med hennes pappa. En rasande duktig pressfotograf som gärna ställde höga krav, både på sig själv och journalisten. 
Det kunde inte vara sant, var min första tanke. 
Jo, det var familjens 30-åriga vackra dotter som hamnat i världens centrum i samband med Madsens ubåt kapsejsade i Kögebukten.
Mannen grips.
Ubåten bärgas. 
Där fanns ingen Kim Wall ombord. 
Vad har hänt? 
Tusen frågor staplas. 
Mina tankar går genast till familjen. 
Vilket helvete. 
På Facebook är det massor med journalister som stöder familjen. Jag skickade själv min personliga tanke. 
På Facebook skriver familjen: 
”Stort tack för allt stöd, alla kramar och värme vi får i dessa de värsta dagarna i vårt liv. Det känns skönt att det finns så mycket gott i världen trots allt.” 
Förstå att mina egna problem är blaha-blaha i sammanhanget. 
Jag tänker på familjen. 
Hela tiden.

Lommapojke tog bilden på solförmörkelsen-genom fönsterrutan i klassrummet!

I Lomma satt mitt barnbarn Gabriel som blir 12 år i maj i sitt klassrum på Karstorpsskolan. Det var SO (samhällsorienterade ämnen) på schemat. 
Denna dag fick för övrigt eleverna på grund av solförmörkelsen hålla sig inomhus. Detta med tanke på risken för ögonskador. 
Klockan närmade sig tio minuter i elva på förmiddagen. Gabriel spanade ut genom fönstret upp mot himlen. Det såg dystert ut. Himlen blygrå. 
Samtidigt stod Håkan Anderberg i Trelleborgs hamn och spanade upp mot en lika blygrå himmel. 
Oddsen för att se solförmörkelsen var näst intill obefintliga. 
Plötsligt sprack en flik upp i himlen. Och där som en hägring, såg Gabriel i alla fall konturerna till något som borde vara solförmörkelsen. 
Han tog sin bild rakt genom glasrutan, fönstret till klassrummet.

I Trelleborgs hamn sprack himlen upp än mer. 
Solen tittade t o m fram. 
En sådan tur hade inte Gabriel, men nästan. 
I Trelleborg tog Håkan sin bild av solförmörkelsen. 
Han slapp i alla fall knäppa bilden genom en fönsterruta. 
Därför vet jag nu att Gabriel i Lomma också fick bilden. 
Något jag som farfar misslyckades skändligen med-se här nedanför. 
Håkans bild publicerades på den utmärkta CASSIOPEIABLOGGEN som drivs med den äran av Ulf R Johansson, en av mina favoritmänniskor. 
Vilken härlig dag det blev.