Ryggcentrum i Lund rånat

I fredags i förra veckan blev Ryggcentrum i centrala Lund rånat. Rånaren kom över kassan och flydde sin kos. 
Laszlo Halasz (bilden på löpet) som driver den populära kiropraktiken, tog genast upp jakten tillsammans med en av sina anställda. 
Efter en vild jakt längs med Lunds affärsgator kunde Laszlo själv gripa rånaren. 
Polisen tog sedan hand om banditen. 
Laszlo sin dagskassa. 
Det finns två märkligheter med den här historien. 
Egendomligt nog har inte TV-Skåne sagt ett pip. Tidningarna inte skrivit om rånet. Inte ens Sydsvenskan. 
Rån har blivit vardag. 
En kuslig utveckling. 
Ryggcentrum ligger på andra våningen i ett hyreshus. Ganska klyddigt (skånska) att hitta. Inte minst att ta sig in. 
Om man inte som jag som är patient där, vill säga. 
Rånet visar, att ingen, absolut ingen, går säker i dag. Det lutar åt att vi som Laszlo får bli vår egen Lucky Luke. 
Ska det behöva vara på detta viset? 
Nej, självfallet inte. 
Massmedia borde vakna. 
Skäms på er.

Ålderdomens spännande liv

Vi äldre behöver inga äventyrsresor för att finna spänning i livet. Vårt eget hem kan vara nog så spännande. Och livsfarligt. 
SVT och Sydnytt med reportern Gunilla Fritze kör just nu inslag om äldre och fallolyckor som ofta kan leda till döden. 
Det är bra. 
Det kan aldrig varnas tillräckligt. 
Nu kommer dessutom vintern med snö, is och kyla. Isfläckarna är förrädiska. 
Jag vet vad jag talar om. För jag fräser omkring i mitt eget hem med en rullator. 
Bökigt? 
Man vänjer sig.

Jag har två otäcka fallolyckor bakom mig, på grund av en neurologisk cancerskada. 
Den första i februari 2013. Ambulans och kraftig hjärnskakning. 
Tur, hade jag. 
Den andra i år den 3 april som höll på kosta mig livet. Fyra veckors inläggning på ortopeden. Otaliga operation. Brottas fortfarande med sviterna. 
Överlevde i alla fall. 
Tack vare sjukvården. Inte minst hemsjukvården i Lomma kommun som gjorde en kanoninsats. Åter ett TACK!
Dubbeltur.
Har jag haft.
Båda olyckorna inträffade utanför mitt hem. 
Ofta skippar allt för många äldre sina rullatorer i sina hem. Just på grund av stöket. Det gör alltså inte jag.
Hemmet är nämligen en dödsfälla: skarpa bords-och mattkanter, toaletten m m. Även stolarna är för hårda att damma huvudet i. 
Jag kramar hårt min rullator. Min livförsäkring hemma. 
Ja, så har vi plockat bort vissa mattor. Det är med andra ord spännande varje vaken stund. 
Vi äldre behöver inga rosa bussar till Afrika.

Johan Rockbäck med Magister Tutnäsa i Sydnytt!

Länken till Sydnytt. Klicka HÄR!:

Ta fast tjuven! Bilskolan i Vellinge rustar för framtiden-Tanks!

Förlåt en liten rar gosse, men jag kunde inte låta bli och skämta med brottsligheten i Vellinge kommun. 
I veckan som gick, körde Sydnytt ut följande nyhet. 
Kommunen och polisen har skrivit ett avtal med trafikskolan på orten. Körskolan åtar sig att förlägga sina övningskörningar till områden som drabbats av många bostadsinbrott. 
Allt enligt Sydnytt. 
Trafikskolan och eleverna som ska lära sig köra bil, förvandlas till spanare. Det är alltså inte bara till att lära sig svänga åt vänster eller höger.
Jag kommer och tänka på Falluja, Bagdad, Irak. 
För visst låter det som ett aprilskämt. Enligt Sydnytt är det alldeles sant. 
Kanske det är något för min egen kommun att ta efter? 
Titta på bilden här nedanför. 
Så ser nämligen ena dörrhalvan ut på Statoil i Lomma. Provisoriskt lagad med brädor, efter ett inbrott natten till Lilla Julafton. 
Tanks på er, alla tjuvar.

Lomma Centrum-en tidsresa. Del II

Precis på dagen för ett år sedan, alltså den 17 augusti 2013, publicerade jag en tidsresa om själva byggstarten för Lomma Centrum. 
Från det första gräv taget den 12 april 2012 fram till bottenplattorna med armeringsjärnet den 17 augusti samma år. 
Inlägget har plötsligt börja leva sitt eget liv. Just nu det mest besökta inlägget av mäktiga 2256 på bloggen. 
Intresset för hur Lommas nya centrum växer fram är alltså megastort. 
I dag, ett år senare, kan jag visa på hur själva "bygglimpan" börjar ta form.
 

Därför ryckte jag ut och tog lite nya bilder på hur det ser ut i dag. Ett år senare. 
För ett år sedan skrev jag att bygget växer så det knakar. Det stämmer verkligen. 
Fast bygget har också skördat sina offer. Nej, det är inte så att någon byggnadsarbetare vad jag vet omkommit, utan affärsinnehavare i närområdet drabbats av allt stök och bök som det gärna blir i samband med ett storbygge. Ett kafé har t o m fått slå igen. 
Titta på bilden här nedanför. 

Här fanns ingenting, mer än en bråddjup vattenfyllt bombhål. Titta också på de färska byggbilderna här nedanför. 
Lommas blivande torg i dag. Borta är också den vattenfyllda bombhålan. 
Borta är också de gamla byggnaderna med postkontor, Engströms tobaks-och spelbutik m m. Rivna. Finns edanst kvar i våra minnen. 
I dag skjuter nya byggnader upp i höjden. Ett tecken på den totala omvandlingen av Lomma. Det märkliga är att övriga media ägnar inget som helst intresse av den här väldiga omdaningen av ett samhälle i Skåne. När såg ni senast tex ett inslag i Sydnytt?
Länken till inlägget för ett år sedan. Klicka HÄR!