Det här är Salte-Lasse i Lomma.
Välkänd och omtyckt i byn.
Utan Lasse hade säkert en och annan Lommabo åkt på ett eller annat ben-eller armbrott. I värsta fall både ock.
Vintern kom plötsligt till Lomma.
Gröna Lomma blev över en natt vita Lomma.
Isigt värre. Livsfarligt ge sig ut. Då fick Salte-Lasse äntligen gå loss med sin plog-och saltmaskin.
Innan tuppen gal har han farit omkring till långt fram på dagen. Kvällarna med om det krisat. För inte tala om nätterna.
Det blev ett sjukhelvetiskt saltande av gång-och cykelbanor.
Vilket verkligen behövdes.
I morse var det åter glashalt.
Jag tog mig med viss möda fram till garaget. Då körde jag ändå med min el-skoter. Vips kom Salte-Lasse med sin saltbomb.
”Det har gått åt 3,5 ton salt. Det har varit nödvändigt”, berättar han för mig.
Bra att du finns.
Tack för vi har ben och armar hela.
Visar inlägg med etikett isfläckar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett isfläckar. Visa alla inlägg
tisdag 6 mars 2018
Så många ton salt har besegrat isfläckarna i Lomma
Etiketter:
armbrott,
benbrott,
glashalt,
is,
isfläckar,
Lomma,
Lommabor,
salta,
Salte-Lasse,
snö,
ton,
vinter,
vita Lomma
måndag 17 november 2014
Ålderdomens spännande liv
Vi äldre behöver inga äventyrsresor för att finna spänning i livet. Vårt eget hem kan vara nog så spännande. Och livsfarligt.
SVT och Sydnytt med reportern Gunilla Fritze kör just nu inslag om äldre och fallolyckor som ofta kan leda till döden.
Det är bra.
Det kan aldrig varnas tillräckligt.
Nu kommer dessutom vintern med snö, is och kyla. Isfläckarna är förrädiska.
Jag vet vad jag talar om. För jag fräser omkring i mitt eget hem med en rullator.
Bökigt?
Man vänjer sig.
Jag har två otäcka fallolyckor bakom mig, på grund av en neurologisk cancerskada.
Den första i februari 2013. Ambulans och kraftig hjärnskakning.
Tur, hade jag.
Den andra i år den 3 april som höll på kosta mig livet. Fyra veckors inläggning på ortopeden. Otaliga operation. Brottas fortfarande med sviterna.
Överlevde i alla fall.
Tack vare sjukvården. Inte minst hemsjukvården i Lomma kommun som gjorde en kanoninsats. Åter ett TACK!
Dubbeltur.
Har jag haft.
Båda olyckorna inträffade utanför mitt hem.
Ofta skippar allt för många äldre sina rullatorer i sina hem. Just på grund av stöket. Det gör alltså inte jag.
Hemmet är nämligen en dödsfälla: skarpa bords-och mattkanter, toaletten m m. Även stolarna är för hårda att damma huvudet i.
Jag kramar hårt min rullator. Min livförsäkring hemma.
Ja, så har vi plockat bort vissa mattor. Det är med andra ord spännande varje vaken stund.
Vi äldre behöver inga rosa bussar till Afrika.
SVT och Sydnytt med reportern Gunilla Fritze kör just nu inslag om äldre och fallolyckor som ofta kan leda till döden.
Det är bra.
Det kan aldrig varnas tillräckligt.
Nu kommer dessutom vintern med snö, is och kyla. Isfläckarna är förrädiska.
Jag vet vad jag talar om. För jag fräser omkring i mitt eget hem med en rullator.
Bökigt?
Man vänjer sig.
Jag har två otäcka fallolyckor bakom mig, på grund av en neurologisk cancerskada.
Den första i februari 2013. Ambulans och kraftig hjärnskakning.
Tur, hade jag.
Den andra i år den 3 april som höll på kosta mig livet. Fyra veckors inläggning på ortopeden. Otaliga operation. Brottas fortfarande med sviterna.
Överlevde i alla fall. Tack vare sjukvården. Inte minst hemsjukvården i Lomma kommun som gjorde en kanoninsats. Åter ett TACK!
Dubbeltur.
Har jag haft.
Båda olyckorna inträffade utanför mitt hem.
Ofta skippar allt för många äldre sina rullatorer i sina hem. Just på grund av stöket. Det gör alltså inte jag.
Hemmet är nämligen en dödsfälla: skarpa bords-och mattkanter, toaletten m m. Även stolarna är för hårda att damma huvudet i.
Jag kramar hårt min rullator. Min livförsäkring hemma.
Ja, så har vi plockat bort vissa mattor. Det är med andra ord spännande varje vaken stund.
Vi äldre behöver inga rosa bussar till Afrika.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




