Lommaröst ryter ifrån: För mycket sagor om coronavaccinet

 

Hur länge till ska vi orka vänta på få vaccinet mot covid-19? Märker tydligt på mina vänner när vi telefonledes dryftar problemet. 

Vi är numera 70+ hela gänget. 

Irritationen stigande och påtaglig. 

Alla vill ha vaccinet så fort som möjligt. Då verkar hela röran sitta fast som i ett skruvstäd. 

Det börjar bli lite väl många turer med krokiga vinklingar som bjuds i media. Sanningshalten ungefär som Rödluvan och vargen. 

Sagor. 

Det värsta är att vi som går i väntans tider slickar i oss all skit som bjuds. 

Läser allt. 

Lyssnar på allt. 

Jagar information som just det: hungriga vargar. Media känner av detta. Vill stilla vår hunger. Informationen blir därefter. Krokiga vinklingar. 

Sagor förmedlas om vaccinet. 

Ena dagen sant. 

Nästa dag dementi. 

Hur fan ska ni ha det? 

Vi vill ha en helgjuten rätt information och inget tippande-fram och tillbaka. 

Redan den 14 januari skrev jag på bloggen om vaccinsoppan. Det var inte ens roligt då. 

Skärpning! 

Tack.

 

Vatten! Nyheten som drunknade i EU-valet

Den lilla flickan på bilden som smuttar på ett glas vatten är 6 år gammal. Hon heter faktiskt Liv på riktigt. 
Alltså precis det som vatten ger oss alla, nämligen ett liv. Kan något då passa bättre än Liv med ett glas vatten? 
Nej, knappast. 
Min plan är att kort berätta om en stor nyhet som TT-Nyhetsbyrån, spräckte för en tid sedan. Det blev en nyhet som drunknade i EU-valet. 
Tyvärr. 
Visst har vi läst om grundvattnet som sinar. 
Varje sommar när solen tittar fram. 
Het och go. 
Media med SMHI i spetsen älskar slå larm om grundvattnet. 
Det visar sig vara helt fel. 
De flesta svenskar får sitt dricksvatten från stora sjöar. Jättelika sjöar som tex Mälaren eller Bolmen i Småland. Dessa sinar nämligen aldrig. I Skåne har vi också, Ringsjön och Vombsjön. Kvar finns väl endast Gotland med sitt grundvatten, samt den som har enskild brunn.
Nej, problemet är det svenska vattenverken som har för dålig kapacitet. 
Uråldriga. 
Senast vi byggde ut landets kapacitet på vattenverken var 1965. Sedan dess har vi blivit fler svenskar. 
Vi förbrukar alltså mer vatten under sommaren: högtryckstvätt, trädgårdsodlingar, fyller pooler m m. 
Den här ökade belastningen på vattenverken blir för mycket. De hinner helt enkelt inte med omvandla vattnet. Dessutom läcker 20 procent av det rena vattnet ut mellan vattenverket till kranen. 
Våra vattenverk är alltså som järnvägen. 
Lider av bristande underhåll. 
Något som bekräftas bland annat av expert som Svenskt vatten. Det här är egentligen en stor nyhet som drunknade i EU-valet. 
Endast Sydsvenskan och Aftonbladet hakade på.
Ingen annan.
Två artiklar som också drunknade i EU-sörjan.
Därför sitter mitt barnbarn, Liv, på bilden här nedanför, med ett glas vatten som ger oss alla ett liv. Fyndigt, så säg.
Ingen ko på isen som man också skulle kunna säga.
FOTNOT. Mamma Linda och Liv själv, har gett mig tillstånd att publicera bilderna.

RFSU:s runksuccè-genomslag i hela landet

Min reaktion är märklig. 
Känner mig åter som en liten gosse som pysslar med förbjuden frukt. 
Blyg och förlägen. 
Precis som när jag under 1950-talet tjuvläste valda delar ur, ”Sången om den röda rubinen” av norrmannen Agnar Mykle. Dåtidens mest barnförbjudna sexbok som stod i bokhyllan. 
Febrigt bläddrade man fram till själva sången om den röda rubinen, om mitt Herrskap förstår själva poängen. 
55 år senare talas det klarspråk. 
RFSU har utlyst en tävling. 
Männen har ordet runka. 
Vad ska då kvinnorna kalla onanin för? Alltså sin egen sång om sin röda rubin, om man säger som så. 
Förslagen haglar in.

Tävlingen har fått ett enorm genomslag i media. ALLA skriver glatt om att kvinnor ska få sitt eget ord för runka. 
Från fisförnäma Svenska Dagbladet, Sydsvenskan till METRO, Aftonbladet och lokalpressen som Västeviks Tidningen, Smålandsposten mfl. 
RFSU får helt gratis annonsutrymmen för miljontals kronor. 
Snacka om runksuccè. 
Och här sitter jag med rodnande kinder. 68 år gammal. Kanske därför. På ålderdomen blir man som bekant barn på nytt.
Nej, jag får allt vänta med att spana in kvinnors runkande tills jag blir torr bakom öronen. Jag tror jag letar upp boken, ”Sången om den röda rubinen” i min bokhylla. Fick den som arvegods i en låda med böcker. 
Fast andra sidan. Sången om den röda rubinen, borde kanske räcka till vinst i RFSU:s bisarra tävling. Vackrare än så kan det knappast bli. 

Lomma Centrum-en tidsresa. Del II

Precis på dagen för ett år sedan, alltså den 17 augusti 2013, publicerade jag en tidsresa om själva byggstarten för Lomma Centrum. 
Från det första gräv taget den 12 april 2012 fram till bottenplattorna med armeringsjärnet den 17 augusti samma år. 
Inlägget har plötsligt börja leva sitt eget liv. Just nu det mest besökta inlägget av mäktiga 2256 på bloggen. 
Intresset för hur Lommas nya centrum växer fram är alltså megastort. 
I dag, ett år senare, kan jag visa på hur själva "bygglimpan" börjar ta form.
 

Därför ryckte jag ut och tog lite nya bilder på hur det ser ut i dag. Ett år senare. 
För ett år sedan skrev jag att bygget växer så det knakar. Det stämmer verkligen. 
Fast bygget har också skördat sina offer. Nej, det är inte så att någon byggnadsarbetare vad jag vet omkommit, utan affärsinnehavare i närområdet drabbats av allt stök och bök som det gärna blir i samband med ett storbygge. Ett kafé har t o m fått slå igen. 
Titta på bilden här nedanför. 

Här fanns ingenting, mer än en bråddjup vattenfyllt bombhål. Titta också på de färska byggbilderna här nedanför. 
Lommas blivande torg i dag. Borta är också den vattenfyllda bombhålan. 
Borta är också de gamla byggnaderna med postkontor, Engströms tobaks-och spelbutik m m. Rivna. Finns edanst kvar i våra minnen. 
I dag skjuter nya byggnader upp i höjden. Ett tecken på den totala omvandlingen av Lomma. Det märkliga är att övriga media ägnar inget som helst intresse av den här väldiga omdaningen av ett samhälle i Skåne. När såg ni senast tex ett inslag i Sydnytt?
Länken till inlägget för ett år sedan. Klicka HÄR!