Lomma konsument: Nästa tub till rakning-Kalles kaviar

 I måndags skrev jag om Colgates tandkrämstub som sjönk samman som en gammal mjölnarsäck, när jag premiär klämde på plasttuben. 

Ut kom endast ett piff och puff. 

Ingen tandkräm alls. 

Idag gjorde jag samma test med en tub Kalles kaviar i aluminium. 

Ut kom ingen kaviar alls. 

Trots jag tryckte till med tummen som for ner i botten på tuben. Det blev istället något av en kaviarkrasch. Allas vår älskade Kalle blev nästan vingklippt, av min hårdhänta hantering. Besynnerligt. 

Kände mig blåst av lintotten Kalle med sin kaviar. 

Varför måste då Kalles ligga i en aluminiumtub och inte som tandkrämen i en plasttub? 

Enligt information från tillverkaren, Orkla i Kungshamn, beror det på att kaviar inte tål luft. 

Jaha, nu vet vi det. 

Därför sa det varken piff eller puff utan blev till en aluminiumkrasch. 

Frågan kvarstår. 

Varför ska vi konsumenter acceptera bli blåsta på konfekten? Ja, säg det. 

Det är något lurt med mattuberna i våra butiker, sanna mina ord.

 

”Gåsamiddag” hemma hos Edvard Persson

Filmen, Kalle på Spången, kom 1939 med en godmodig Edvard Persson (1888-1957) som stjärna. Den blev genast populär. I dag är det en kultfilm. 
Frågan är hur det klassiska skånska gästgiveriet, Spången, där filmen spelades in, funkar 76 år senare? 
Hur smakar deras gås? 
Får man träffa Edvard Persson? 
Edvard är visserligen död sedan länge, men hans ande i tider av mystik borde sväva osynligt omkring på gästgiveriet. 
För att få svar på den delikata frågan, har jag bestämt mig för att gräva i saken. Årets ”gåsamiddag” ska avnjutas hemma hos Edvard Persson. 
På Spången utanför Ljungbyhed. Precis som den berömda visan börjar:
”Var sover man bäst och var äter man bäst? 
Hos Kalle Kalle Kalle Kalle på Spången.”  Rapport följer. 
Om byxhängslena sitter uppe.