Du kan få ömma tår genom olika saker här i livet. Sjukdomar inte minst; portvinstå, svampinfektioner, hallux valgus och inte minst, hammartå.
Fotbollsspelarens tår stämplas ofta av motståndaren som gamla tiders bläckdynor. De ser ofta ut där efter.
Du kan också få väldigt ömma tår utan någon sjukdom.
Om du tillhör en politisk organisation.
Ömmaste tårna har alla ismer som vänster-och högerextremister eller nazismen osv.
Jag har trampat både Lööf i Centerpartiet, Björklund i Folkpartiet eller statsminister Löfven mfl, ordentligt på tårna.
Det händer absolut ingenting. Deras hud är nämligen gjord av pansarplåt. Den röstande befolkning har dessutom humor.
Däremot om man så andas den minsta lilla sura uppstötning, om en Sverigedemokrat, tar det hus i helvetet.
Här kan vi verkligen tala om ömma tår.
Dessutom humorlösa.
Nu har jag varit långt i från så illa ute som många andra som är modigare än jag, men ändå. Vid några tillfällen har jag stött på dessa ömma tår, efter mina kåserande inlägg på bloggen. Senast den 16 december 2014 skrev jag om mitt ursvenska ursprung.
Saxar några exempel:
Mer ursvensk än så, kan ingen människa bli.
Vad tror ni inträffade?
Jo, dessa berömda ömma tår dök givetvis upp och skrev en kommentar:
”Calle , med all respekt för din blogg och det du skriver... men nu.. tror jag att du har fäktat lite väl vilt med fingrarna på tangentbordet... kan bero på att du var lite nervös inför sjukhusbesöket..”?
Sedan följde en jättelång kommentar.
På det ytterligare ett om samernas icke svenska tillstånd.
Givetvis anonyma skribenter.
Varför anonyma?
Dessa ömma tår tålde alltså inte ens att jag skrev om min ursvenska bakgrund, djupt ner i det svenska bondelandet århundraden tillbaka.
Jag begriper mig inte på alla dessa politiskt ömma tår.
Själv har jag förskonats från ömma tår, på grund av en neurologisk skada efter en cancersjukdom.
Jag har tyvärr knappt någon känsel alls i mina fossingar, så det så.
Men det är en helt annan sak.
Tårna är så gott som redan sönder trampade. Ja, om någon nu skulle få för sig något tokigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar