Då är det allt tur tur att vi har Marit Åhlén, expert på området. I senaste numret av Språktidningen avslöjar hon en märklig upptäckt.
Det är en felstavad runsten som står i vägkorsningen i Skaftarp, mellan Värnamo-Växjö.
Hon skriver om runstenen på bilden:
”Ristaren har gjort sig skyldig till flera stavfel i texten, som börjar på stenens ena smalsida och sedan fortsätter på den korsprydda framsidan: ”Sven/Sten och Starke gjorde detta minnesmärke efter Gudmund, sin far, denna minnesvård vid vägmötet.” I den förstnämnde sonens namn saknas den andra runan. Där står bara sen. Det är därför omöjligt att veta vilket av de båda mycket vanliga vikingatida namnen Sven eller Sten som avses. Konjunktionen och har fått en extra u-runa på slutet och den vanligt förekommande prepositionen efter har en e-runa där det borde ha stått en t-runa”.
Ser man på. Inte ens för minst tusen år sedan kunde folk stava rätt och riktigt.
Tyvärr tror jag inte, att den felstavade runstenen hjälper skolminister Björklund så mycket i debatten om den svenska skolan som alltid, känns det som, rasar.
Men är det inte då själva fan, att inte ens de gamla vikingarnas skolgång var det mycket att hurra över.
Stava flera fel på en runsten är icke att leka med. Går aldrig att sudda ut.
FOTNOT: Marit Åhlén är intendent vid Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Bilden är tagen av Christer Hamp.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar