Jobbannonser

När den borgliga regeringen röstades fram 2006, fanns fler i arbete än idag. Då tog den nya regeringen tag i jobbfrågan med Maud Olofsson i spetsen. 
Hennes mantra, ”Alla ska ha ett jobb”, ekade över hela Svea Rike. 
I dag är 381 500 personer arbetslösa (novembersiffran). Fler än någonsin. 
Ingen minns längre de fagra löften som gavs. 
Ingen minns längre varken Maud Olofsson eller hennes mantra: 
”Alla ska ha ett jobb”.

2007 drev jag bloggen Dr Kurberg. En tokrolig, skönt galen blogg som var min träningsrunda, för att lära mig hantverket. 
Med Mauds ord ringande i öronen, skickade jag i augusti 2007 ut Frank Sten i arbetslösheten. Han fick jobb som dabbawalas i Indien. 
Ni vet en sådan där matkurir som springer ut med lunchboxar till de kontorsanställda. 
Ett slitsamt jobb. Tog också nästan knäcken på Frank Sten. 
I dag mer än sex år senare kollade jag in jobbannonserna i tidskriften Fokus senaste nummer. Fanns det något för mig? 

Länsstyrelsen i Dalarna söker folk för att utveckla samhällsbyggandet. Jag får väl ta hjälp av Kalle Moraeus, så blir nog allt till det bästa. 
Sveriges Domstolar söker både en lagman och rådmän. Med tanke på den sorgliga historien med Thomas Quick, borde ett sådant kraftkorn som jag vara något att satsa på. Kanske som städare i Sveriges Domstolar? 
Varför inte professor i omvårdnad? 
Med min oslagbara erfarenhet-63 år-av svensk sjukvård, borde jobbet vara mitt. Fast jag kanske är överkvalificerad. 
Nej, det där med jobbannonser, Maud Olofsson, är ett helvete. 
Varför minns ingen längre ditt mantra?
FOTNOT: Det är jag som lagt in Maud Olofssons pratbubbla i annonserna. Inte Fokus.