Det hände också för 70 år sedan: Knut inför KRIGSRÄTT!

Knut, 92 år, hinner inte mer än öppna sitt fotoalbum med bilder från sitt soldatliv i Sverige under andra världskriget, förrän raketen avfyras: 
”Jag ställdes inför krigsrätt”. 
Jag tappar haken. 
I krigstider har man begått ett allvarligt brott om man ställs inför krigsrätt. 
Tittar lite extra på min löpsedel. 
Knut, 22 år, med en dubbellavett som man kunde skjuta ner lågflygande fiendeplan med. Brassa på med två pipor på en gång...razzel, razzel. Ett livsfarligt vapen.

Jag lyssnade av diverse militärhistoriker. 
Hur vanligt var det att svenska soldater ställdes inför krigsrätt under andra världskriget? 
Inte alls vanligt, skulle det visa sig. Tvärtom. Inträffade det?
Ja, med Knut. För 70 år sedan. 
Historiken något oklar. 
Fast senast det begav sig var 1743. Hattarnas krig mot Ryssland gick så dåligt att generalerna, Henrik Magnus von Buddenbrock och Charles Emil Lewenhaupt, ställdes inför krigsrätt. Domen. Halshuggning. 
Än idag råder osäkerhet över vad Buddenbrocks huvud tog vägen. 
Nåväl, Lommabon Knut riskerade i alla fall inte halshuggning, men ändå. Möjligen fler dagar än, ”Tre dar buren”. 

”Bron är sprängd” 
”Nej, det är den inte. Den står ju där. Hel och fin” 
”Hör ni inte människa. Bron ÄR sprängd” 
Officeraren som dök upp vid bron över vattendraget i Värmlandsskogen höjde rösten. 
”Ni får vada över” 
”Aldrig jag låter mitt manskap vada över” 
Det vår vårvinter med isande kallt vatten. Snö i skogen. Risken för frostskador och sjukdomar stor. 
Knut valde bron som alltså var sprängd, men ändå inte. 
Han var konstapel, luftvärnets motsvarighet till korpral. 
Ordervägran. 
Krigsrätt. 
Knut blev mot alla odds friad, men degraderad till vice konstapel. Dagslönen sänktes från 2,50 kr till 1,50. 
Det visade sig viktigare med friska soldater än sjuka om tysken anföll. 
”Jag gjorde naturligtvis helt rätt”, säger Knut i dag, 70 år senare. Glad över att han slapp halshuggning. 
Sedan tittar vi på den berömda scenen från Lasse Åbergs succéfilm, Repmånad. Den med den sprängda bron. 
Och så skrattar vi gott. 
Visst är livet allt bra skönt.