Bloggen avslöjar: Mysteriet med adelsmannens halshuggna huvud som försvann

Den här märkliga historien började egentligen när jag skrev om Lommabon, Knut, som var svensk soldat någonstans i Sverige under andra världskriget. 
Knut ställdes inför krigsrätt för ordervägran. 
Läs om det HÄR! 
Senast någon ställdes inför krigsrätt i Sverige var 1743 (Wikipedia). Det var i samband med Hattarnas krig mot Ryssland. 
Två svenska generaler dömdes till halshuggning. De ansågs orsakat det största svenska nederlaget på ett slagfält någonsin. 
Slaget vid Villmanstrand 1741 med 2000 svenskar dödade och ett 1000-tal som togs till fånga.

Generalerna som fick plikta med sina huvuden var adelsmännen, Henrik Magnus von Buddenbrock, till vänster på bilden och Charles Emil Lewenhaupt, hemmahörande på Övedskloster i Skåne. 
Det är nu det plötsligt uppstår ett problem, med den här märkliga historien. 
Var tog von Buddenbrocks huvud vägen? 
Osäkerheten stor. Inget klart besked fanns att finna. Rena Monty Python-farsen tar sin början.
Och sicken början. En skånsk major hör av sig till mig. Han berättar: 
”Jag har varit på kyrkogården intill Övedskloster och letat på kyrkogångarna efter den sten under vilken huvudet skulle vara begravet, men inte hittat någon.” 
Jag fick alltså ett spännande tips och, förlåt, grävde vidare. Fann efter mycket letande gravnummer 104, Öves kyrkogård, Vollsjö församling.
 

Det är för övrigt samma församling som mästerberättaren Piraten är barnafödd. Märkligt sammanträffande.
För att kolla upp äktheten, ringde jag upp kyrkoskrivare Olsson i Vollsjö församling. Presenterade mitt något udda ärende, så naturligt man nu kan presentera ett udda ärende om ett halshugget huvud på villovägar. 
Kyrkoskrivare Olsson tog emellertid huvudjakten på fullt allvar och började slå i gravböckerna. 
Napp! 
Adelsmannen von Buddenbrocks huvud låg begravd under en åttakantig sten bakom kyrkans kor, stod det i boken. 
Historien är icke slut med det här. 
När hustrun Beata Lewenhaupt fick hem makens lik, upptäckte hon till sin fasa; huvudet stämde inte! 
Det var von Buddenbrocks avhuggna huvud. Inte Charles Emils huvud!
Tablå.
 Så min käre skånska major. 
Fel skalle ligger alltså begravd på Öveds kyrkogård i Vollsjö församling. Graven med den åttakantiga stenen ligger på grusgången bakom kyrkans kor. 
En skönt makaber historia. Inte ens Monty Python eller Piraten själv, hade kunna gjort den bättre.

Det hände också för 70 år sedan: Knut inför KRIGSRÄTT!

Knut, 92 år, hinner inte mer än öppna sitt fotoalbum med bilder från sitt soldatliv i Sverige under andra världskriget, förrän raketen avfyras: 
”Jag ställdes inför krigsrätt”. 
Jag tappar haken. 
I krigstider har man begått ett allvarligt brott om man ställs inför krigsrätt. 
Tittar lite extra på min löpsedel. 
Knut, 22 år, med en dubbellavett som man kunde skjuta ner lågflygande fiendeplan med. Brassa på med två pipor på en gång...razzel, razzel. Ett livsfarligt vapen.

Jag lyssnade av diverse militärhistoriker. 
Hur vanligt var det att svenska soldater ställdes inför krigsrätt under andra världskriget? 
Inte alls vanligt, skulle det visa sig. Tvärtom. Inträffade det?
Ja, med Knut. För 70 år sedan. 
Historiken något oklar. 
Fast senast det begav sig var 1743. Hattarnas krig mot Ryssland gick så dåligt att generalerna, Henrik Magnus von Buddenbrock och Charles Emil Lewenhaupt, ställdes inför krigsrätt. Domen. Halshuggning. 
Än idag råder osäkerhet över vad Buddenbrocks huvud tog vägen. 
Nåväl, Lommabon Knut riskerade i alla fall inte halshuggning, men ändå. Möjligen fler dagar än, ”Tre dar buren”. 

”Bron är sprängd” 
”Nej, det är den inte. Den står ju där. Hel och fin” 
”Hör ni inte människa. Bron ÄR sprängd” 
Officeraren som dök upp vid bron över vattendraget i Värmlandsskogen höjde rösten. 
”Ni får vada över” 
”Aldrig jag låter mitt manskap vada över” 
Det vår vårvinter med isande kallt vatten. Snö i skogen. Risken för frostskador och sjukdomar stor. 
Knut valde bron som alltså var sprängd, men ändå inte. 
Han var konstapel, luftvärnets motsvarighet till korpral. 
Ordervägran. 
Krigsrätt. 
Knut blev mot alla odds friad, men degraderad till vice konstapel. Dagslönen sänktes från 2,50 kr till 1,50. 
Det visade sig viktigare med friska soldater än sjuka om tysken anföll. 
”Jag gjorde naturligtvis helt rätt”, säger Knut i dag, 70 år senare. Glad över att han slapp halshuggning. 
Sedan tittar vi på den berömda scenen från Lasse Åbergs succéfilm, Repmånad. Den med den sprängda bron. 
Och så skrattar vi gott. 
Visst är livet allt bra skönt.