Bloggen avslöjar: Mysteriet med adelsmannens halshuggna huvud som försvann

Den här märkliga historien började egentligen när jag skrev om Lommabon, Knut, som var svensk soldat någonstans i Sverige under andra världskriget. 
Knut ställdes inför krigsrätt för ordervägran. 
Läs om det HÄR! 
Senast någon ställdes inför krigsrätt i Sverige var 1743 (Wikipedia). Det var i samband med Hattarnas krig mot Ryssland. 
Två svenska generaler dömdes till halshuggning. De ansågs orsakat det största svenska nederlaget på ett slagfält någonsin. 
Slaget vid Villmanstrand 1741 med 2000 svenskar dödade och ett 1000-tal som togs till fånga.

Generalerna som fick plikta med sina huvuden var adelsmännen, Henrik Magnus von Buddenbrock, till vänster på bilden och Charles Emil Lewenhaupt, hemmahörande på Övedskloster i Skåne. 
Det är nu det plötsligt uppstår ett problem, med den här märkliga historien. 
Var tog von Buddenbrocks huvud vägen? 
Osäkerheten stor. Inget klart besked fanns att finna. Rena Monty Python-farsen tar sin början.
Och sicken början. En skånsk major hör av sig till mig. Han berättar: 
”Jag har varit på kyrkogården intill Övedskloster och letat på kyrkogångarna efter den sten under vilken huvudet skulle vara begravet, men inte hittat någon.” 
Jag fick alltså ett spännande tips och, förlåt, grävde vidare. Fann efter mycket letande gravnummer 104, Öves kyrkogård, Vollsjö församling.
 

Det är för övrigt samma församling som mästerberättaren Piraten är barnafödd. Märkligt sammanträffande.
För att kolla upp äktheten, ringde jag upp kyrkoskrivare Olsson i Vollsjö församling. Presenterade mitt något udda ärende, så naturligt man nu kan presentera ett udda ärende om ett halshugget huvud på villovägar. 
Kyrkoskrivare Olsson tog emellertid huvudjakten på fullt allvar och började slå i gravböckerna. 
Napp! 
Adelsmannen von Buddenbrocks huvud låg begravd under en åttakantig sten bakom kyrkans kor, stod det i boken. 
Historien är icke slut med det här. 
När hustrun Beata Lewenhaupt fick hem makens lik, upptäckte hon till sin fasa; huvudet stämde inte! 
Det var von Buddenbrocks avhuggna huvud. Inte Charles Emils huvud!
Tablå.
 Så min käre skånska major. 
Fel skalle ligger alltså begravd på Öveds kyrkogård i Vollsjö församling. Graven med den åttakantiga stenen ligger på grusgången bakom kyrkans kor. 
En skönt makaber historia. Inte ens Monty Python eller Piraten själv, hade kunna gjort den bättre.

Knuts fasansfulla bilder från kriget

Generalöverste, Lothar Rendulic, var en välutbildad man. Doktor i både juridik och statsvetenskap. 
Växte upp i en liten ort söder om Wien, Österrike. 
Löjtnant under första världskriget. Blev svårt skadad 1914. 
Gick med i nazistiska partiet 1932. Lothar Rendulic med kroatisk bakgrund var en krigare av värsta sort. En hängiven nazist som t o m skaffade sig en Hitler mustasch. 
Det var Lothar som gav order om den brända jordens taktik. 
Det innebar död och pina för tusentals finländare under andra världskriget. Ett förfärligt beslut.

Lommabon Knut stod på stranden till Muonio älv i Muodoslompolo, Pajala kommun. 
Det var senhösten 1944. Snöflingor i luften. Kylan trängde på. Trehundra meter över älven såg han med sin kikare hur tyskarna under sin reträtt satte eld på allt som kom i deras väg. Lapplandskriget rasade. 
Överbefälhavaren, Lothar Rendulics, order genomfördes med stor noggrannhet. 
”Det var förfärligt. Tänk dig och stå där och titta och inte kunna göra något åt det. Människor dog framför våra ögon. Sverige neutralt. Vi fick inte ingripa”, berättar Knut, 92 år, för mig i dag och vänder blad i sitt fotoalbum.

Där får jag se något unik. Bilder på döda tyska soldater. Hemska bilder, men i dag viktiga, för att kunna skriva den blodiga historia vi gott kunde varit utan.
Och Knut var med i främsta "stridslinjen". 
Våra svenska soldater både tog emot och körde tillbaka flyktingar som återvände efter striderna till sina uppbrända eller sönderskjutna hem på den finska sidan. 
Då låg dom där. 
Förlorarna. 
Döda tyska soldater. 
I drivor.
Hemma i Tyskland bekymrade föräldrar. Oroliga över sin sons ovissa öde. 
”Ja, jag glömmer det aldrig. Vi fick egentligen inte köra över till krigszonen, men gjorde det ändå. Visst var det farligt, men vad gör man inte”, fortsätter Knut och får ett blänk av sorg i ögonvrån. 
Hur det gick Lothar Rendulic? 
Han belönades med riddarkorset. 
Efter kriget gick det sämre. Lothar dömdes för krigsbrott till 20 års fängelse. 
Han dog 1971. 
83 år gammal.

Skitiga kalsonger och en ”rullande” bomb som krockade

Jag har tidigare berättat om Lommabon Knut, 92 år gammal, som ställdes inför krigsrätt under andra världskriget. Tack och lov så friades han för ordervägran. 
Knuts äventyrliga liv som svensk soldat i det neutrala Sverige, var lång ifrån slut med med det. Det skulle visa sig ha sina sidor, med kriget rasande utanför landets gränser. 
Det var inte bara luftvärnspjäserna som stod på ändan. Nej, Knut kunde lika så väl har sprängts i bitar. 
Låter det dramatiskt? (texten fortsätter efter bilden)

Det var precis vad det var. 
Dramatiskt. 
På bilden här ovanför står Knut längst till höger vid en vägkorsning i trakterna av Karlskoga och studerar kartan. Det var inte alltid så lätt och hitta i skogiga Värmland. 
Knut var chaufför. 
Lastbilen fullproppad med ammunition, skarpladdade granater m m. 
Knut rattade lasten vidare på knaggliga grusvägar. 
Då inträffade det som inte fick hända. (texten fortsätter efter bilden)

I en skarp kurva från motsatta hållet, kom en annan militär lastbil som var lastad med skitiga kalsonger samt annan smutstvätt och tvättmedel. 
Farten för hög.
Alldeles för hög, för kurvan som dök upp.
Tvättbilen skar in i kurvan och smällde in i Knuts lastbil som, mer eller mindre, var en rullande bomb. (texten fortsätter efter bilden)

”Ja, det blev en ordentlig krock. Min lastbil for ut i skogen och välte. Skitiga kalsonger hängde i grantopparna. Jag hade en väldig tur. Lastbilen hade kunnat explodera. Ingen kom till skada, men vi var givetvis omtumlade. Det var väl mest tvätten som blev skitigare”, berättar Knut för mig, 70 år senare. 
Det mest fantastiska är att Knut och de andra beväringarna överlevde. Och Knut i dag har bilderna från händelsen i sitt album från andra världskriget. 
Det fick bli snuskburken med köttgryta som fältmässigt fick stilla nerverna, när han var soldat någonstans i Sverige. 
Knuts krig rullar vidare på bloggen. 
Det kommer mera.