Den gamle och havet-avsnitt I

I slutet av april 2010 skrev jag om när Lommabon Peter drog i väg för första gången, till Ishavet för storfiske. 
Drömmen om en jätteflundran fanns där. 
Drömmen om det där jättenappet som nästan skulle tippa Peter i det iskalla vattnet. 
Drömmen som drev en man till alla tänkbara umbärande.
Det var enkelt att koppla samman Peter med Ernest Hemingways klassiska bok, ”Den gamle och havet”. 

 Sedan dess har Peter ungefär vid samma tidpunkt varit på plats tillsammans med svärsonen Patrik. Varje år. Lika envis som en terrier. 
Drömmen.
Drömmen som hela tiden funnits där. 
När ska den där förbannade jätteflundran nappa? 
Visst har boysen fått napp. Frysen hemma i Lomma har nästan på sprängts av all fångst. 
Men. 
Flundran har lyst med sin frånvaro. 
För inte tala om allt umbärande på dessa nordliga breddgrader. Köld och långa pass ute på Ishavet i en liten båt. Timmarna otaliga i ett rike där natten är lika ljus som dagen. 
I år skulle Hemingways bok, ”Den gamle och havet”, komma att utspelas på riktigt.
Ja, nästan, i alla fall. 
Den berättelsen får du inte missa. 
Kommer inom kort på bloggen.