Så var det klappat och klart. George Lucas säljer Lucasfilm till Disney för 28 miljarder kronor. Därmed hamnar Star Wars-figurerna bland Kalle Anka och hans vänner. Affären förvånar mig inte. Däremot fanns det inte på kartan 1977, när den första Lucas-produktionen, ”Stjärnornas krig”, rullade ut över filmvärlden. Av någon anledning gick jag och min kamrat och såg den här filmen. Efter halva filmen orkade vi inte längre med alla pipande robotar. Vi reste oss i biomörkret och gick vår väg. ”Barnfilm”, sa vi hånfullt.
Nu i efterhand vet jag att jag gjorde mitt livs felbedömning. Mina söner som då var små rara blöjbarn, växte upp till större rara gossar. Snart nog satt de fast i Star Wars smeten. Och som mina större rara gossar fastnade i videoversionen av ”Stjärnornas krig”. Det är här som mitt livs stora misstag kommer in i bilden. Jag berättade för gossarna att, ”Den skiten till film reste vi oss och lämnade. Mitt bland alla pipande robotar. Vi gick hem”. Därmed hade jag som pappa gjort självmål. Jag kan än i denna dag se deras förvånade uppspärrade ögon. Och besvikelse över sin fina pappa. ”Vad har du gjort”, liksom.
Efter det började en livslång pappa mobbing som pågår än i denna dag. Lucas-filmerna blev allt mer bisarra. Befolkade med vanskapta figurer. Sönerna intresse trappades upp. De är fortfarande helgalna i alla dessa pipande robotar. ”Stjärnornas krig”, har de säkert sett 100 gånger. Minst. Inte nog med det. Barnbarnen hjärntvättas också med Solo, Darth Vader och allt vad galenpannorna heter i Lucas-produktionen Star Wars. Numera matas också barnbarnen, med liv och lust, om farfars snedsteg i robotvärlden. Jag sitter förkrossad i mitt hörn och surrar om ”Tarzan från apornas land”. Fast det värsta är, att Kalle Anka på julaftonen nu riskeras fyllas med pipande robotar. Nu får jag väl skit, för att jag skrev det också. Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
May the force be with you father!
Skicka en kommentar