Diggi-lo diggi-ley! Sedan adjöss Loreen

De mörka hotfulla molnen kan fortare än tanken, sluka vår senaste sångfågel. Det gör ont att skriva ner mina funderingar. Jag är nämligen väldigt förtjust i Loreens exotiska framtoning, men funderingarna måste fram. I går meddelade en sprallig Christer Björkman ut över Hötorget i Stockholm, att Loreen med Euphoria toppade listorna i 21 länder. I dag flög Loreen till London. Loreen kommer att fladdra runt i Europa det närmaste året. Det gäller att smida medan järnet är glödhett. Men sedan då?

Uppföljaren är alltid det svåraste av allt. Vem skriver en ny hitlåt åt Loreen? Christer Björkman har redan tankarna på nästa års musikfest. ”I juni drar vi i gång planeringen”, sa han i går. Landets mest begåvade låtskrivare triggas. En ny Loreen måste skakas fram. Den äkta Loreen får klara sig bäst hon kan. Förbrukad. Branschen stenhård.

Det var annat när ABBA vann med Waterloo 1974. De hade något som Loreen inte har: Stikkan Andersson (1931-1997). Jag minns det som i går. När ABBA gick segrande ur striden, låg alla planer för en världslansering klara. Stikkan hade riggat. Stikkan kunde. Stikkan visste. Stikkan med superkontakter. Stikkan tryckte på knappen. Utan Stikkan, ingen ABBA.

Herreys som vann 1984, hade ingen Stikkan. Carola 1991 kom som en stormvind, men hade ingen Stikkan. Inte ens bröderna Gibb (Bee Gees) funkade. Charlotte Perrelli 1999 fick Bert Karlsson i stället. Förstår ni nu varför jag grunnar över de hotfulla molnen?  I ställer känns flickebarnet väldigt ensam. Visst hon har skinn på näsan. Sägs sitta i sin kammare och tota samman melodier. Det kommer man inte långt med. Loreen borde haft en Strikkan. Tänk om?